The Phoenix Arisen

New York!

2009-12-07T11:19:00.006+02:00

Återfinns för närvarande på bloggen

- Kings of New York? -

(klicka på titeln för länk)

Svettigt värre

2009-05-17T18:04:00.002+03:00

Bara ett par veckor kvar på terminen nu, men den gryende sommarens blå himmel täcks besvärande nog av ogenomträngliga ångestmoln: Under de kommande dagarna ska jag lyckas skriva inte bara en utan TVÅ uppsatser, samtidigt som jag ska förbanna lågkonjunkturen och den medföljande bristen på sommarjobb. Kan bli svettigt, men någon måste göra det.

Lite obehaglig, men det är å andra sidan författandet av B-uppsats också.

Hillsong

2009-03-27T02:28:00.003+02:00

Hillsong har aldrig varit min grej, men en vän till mig har fått mig att snöa in på låten "If we are the body" med Casting Crowns. Lyssna och inspireras (eller förfäras).

A New Arising

2009-03-22T03:06:00.003+02:00

Efter en hel del smusslande så är det nu officiellt: Jenny och jag har gått och blivit sambo! Korridorslivet med delad dusch och andra människors disk i diskhon förlorade slutligen sin charm för oss båda, så när erbjudandet om en studentlägenhet dök upp, nappade vi direkt. Det har nu gått ca två veckor sen vi flyttade in, och allt går som på räls. Tjohoo!

Senaste tiden har inneburit en hel del festande, och det känns som att det är ett resultat av att våren äntligen är på väg. Kvällarna är ljusare, det känns varmare, och vårkänslorna spritter i kroppen. Det är bara att tacka och ta emot!

Dags att satsa på musiken?

2009-02-09T16:36:00.001+02:00

...nu när jag faktiskt bemästrat ackorden E, B, C#m och A. Eller vad tror ni?

See more funny videos and funny pictures at CollegeHumor.

Inlägg #100

2009-02-07T13:08:00.003+02:00

Jag har länge dragit mig för att skriva detta, mitt hundrade inlägg, av den enkla anledningen att det känns som att det borde vara extra bra. Dock har jag kommit på att jag faktiskt raderat ett par inlägg vilket innebär att det hundrade inlägget redan skrivits. Med detta sagt följer nu en liten uppdatering av läget:

Klockan är strax efter tolv på dagen och jag har nyss vaknat. Gårdagen bjöd på discofest hos en klasskompis vilket var oerhört hett; jag hade sprungit land och rike runt i jakt på en gångbar outfit och resultatet blev en rosa-röd randig skjorta från Myrorna, ett par svarta skinnskor med klack, och ett vitt "vävt" skinnbälte, också de från Myrorna, och mina gamla bootcut-jeans. Allt detta kompletterades med pilotglasögon och ett JÄTTEFULT halssmycke i guldimitation från H&M. Och så uppsprayat hår förstås. [bild på allt detta postas när de dyker upp på Facebook...].
Inför kvällen hade jag finslipat mina discomoves genom att titta på den här gamla godingen:

Vidare har jag(!) halkat in i ett studentfotbollslag! Det är på initiativ av Studenthälsan det hålls en inomhusfotbollsturnering (skönt påhittat ord) under februari och mars. Några driftiga herrar i den nya kandidatklassen slängde i samband med en massa öl fram idén om ett lag, och på den vägen är det... Som tur är är vi dock ganska många i laget, så alla behöver inte spela varje match.

Avslutningsvis vill jag bara dela med mig av det här tokroliga klippet. Om dagen känns tung eller om du bara vill fnissa lite, är det här den perfekta medicinen:

"Eden Lake"

2009-01-11T16:54:00.012+02:00

Nu är jag åter i Uppsala, och det känns otroligt skönt att vara tillbaka på Studentvägen igen. De senaste dagarna har jag bara slappat och tagit det lugnt, vilket förvisso inte skilt sig speciellt mycket från julvistelsen hemma i Stockholm...

Igår natt fick Jenny och jag för oss att vi skulle se den kritikerrosade skräckisen "Eden Lake". Vi var inställda på en rysare, men oförberedda på det vi fick se. Jag kan med lätthet säga att "Eden Lake" är den mest obehagliga film jag någonsin sett. Som filmfantast anser jag mig ändå vara ganska luttrad när det kommer till filmvåld och andra cinematiska obehagsmoment, men gårdagens film... Gårdagens film lämnade mig med hjärtklappning och ett svagt illamående.
Se den eller se den inte, men vet detta: "Eden Lake" är bland det obehagligaste som gjorts på film.

[Detta innebär inte att filmen inte var bra på sitt sätt - den väcker tankar och är onekligen jäkligt 'läskig'. Men den är för mycket!]

Okej, nu snattar jag stoff direkt från en väns blogg, men efter den ovanstående utläggningen känns det bra att sluta med något annorlunda. Ehrm. ANNORLUNDA:

Juldagen aka. "julnatten"

2008-12-26T05:47:00.002+02:00

Jag har aldrig förstått det där med att gå ut och festa på juldagen, men i år tänkte jag ändå undersöka saken. Resultatet blev att jag och några goda vänner hamnade på ett av Stockholms sämre hak (inga namn nämnda, men om ni är ute efter kvalitet, gå inte till "Soft Kök och Bar" - oj, nu blir jag säkert portad där. Vilket förlust.)
Det jag upptäckte var att utgången på juldagens natt inte handlar om att festa som vanligt utan snarare om att festa bort den ångest julens passerande innebär för de allra flesta; för min egen del handlade kvällens ölhävande nästan uteslutande om att dränka det faktum att det dröjer ytterligare ett år innan man med gott samvete kan titta på "Kalle Anka" och överdosera på julmust igen.

Klockan är mycket och det är dags för mig att sova. God fortsättning allesammans. Sov gott.

JULAFTON!

2008-12-24T04:06:00.004+02:00

Eller... nåväl. Klockan är 03:06 natten TILL julafton, så rent tekniskt är det julafton, men alla vet ju att det inte räknas - egentligen.

Förväntningarna på morgondagen är lagom höga: jag räknar inte med några julklappar direkt (jo, en från min syster) så istället ser jag fram emot julmaten, julölen, och den allmänna mysstämningen. Majoriteten av släkten avser dyka upp här i min moders lägenhet, och tillsammans med oss i familjen, samt två hundar, kommer det vara full rulle runt julbordet. Kanske händer det nåt spännande som sedan blir bloggat om? En mystiskt svåger som kissar i glöggen kanske?

GOD JUL på er alla eventuella läsare! Ha en riktigt bra julafton!

De sista stapplande stegen mot frihet

2008-12-17T04:17:00.002+02:00

Okej, nu är det lite drygt tolv timmar kvar av min hösttermin. Klockan 16:00 ska den avslutande uppsatsen i "Retorisk analys" vara inlämnad. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade en del kvar, men trots detta känner jag mig lugn; om det är något jag har rutin på så är det att panikplugga natten innan deadline.

Imorgonkväll (onsdag) ska klassen avskedsfesta. Den här hösten har gått väldigt fort känns det som, och antagligen beror det på att jag haft så roligt. En stor del av det roliga måste jag tillskriva klassen, så det ska bli lite vemodigt att säga hejdå till alla imorgon, även om vi ses igen den tolfte januari.

Det är konstigt: Jag har inte känt en sån här klasstillhörighet (läs: "skolklasstillhörighet") på väldigt länge. Det var ju inte så många år sedan jag tog studenten, men å andra sidan var man ganska less på sin klass i slutet av trean. Som det är i min klass nu var det kanske efter första gymnasieterminen, dock med den markanta skillnaden att man på gymnasiet fortfarande var ganska liten och osäker. Jag trivs på universitetet, och jag trivs med min klass!

Nåväl, det är väl bara att ge sig i kast med de sista formuleringarna i uppsatsen. Vid den här tidpunkten om ett dygn är jag fri, antagligen ganska berusad och förhoppningsvis - lycklig.

Lagerkvist & jag

2008-12-15T05:29:00.006+02:00

Uppsatsångest, uppsatsångest är min arvedel

Uppsatsångest, uppsatsångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu svider trötta ögon
i nattens grova hand,
nu stiga flosklerna
och stela formuleringar
så kargt mot laptopens
förkrympta skärm.
Hur svårt är allt,
hur stelnat, svart och illa!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner kollegieblockets vassa kant mot mina fingrar
jag river mina nedåtvända händer
till blods mot tangentbordets nötta knappar.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina hjärnceller river jag såriga, ömma
mot fotnoter och skoningslös akribi,
mot ordens nyckfulla kurragömma
och mot den sena natten!

Uppsatsångest, uppsatsångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Den nyfikne återfinner originaldikten här.

Luciatåg, ekonomi och två välkomna bokstäver

2008-12-12T00:17:00.002+02:00

Efter en handfull repetitioner var det idag dags för vårt Luciatåg (ett gäng glada programelever + Frida, Litteraternas ordförande) att sjunga för personalen på institutionen. Det gick över förväntan, trots att jag misslyckades med min enda speciellt tilldelade uppgift: att spela varje sångs första ton på gitarren (givetvis gjorde jag det lite svårare för mig genom att spela de första intervallerna på varje låt...*suck*). Vid ett tillfälle trasslade jag in mig i intervallstänket och klantade till det, men det blev okej ändå.

Luciatåget var i slutändan helt mitt eget initiativ, och jag måste säga att jag känner en viss stolthet över att det blev av och på ett så lyckat sätt till råga på allt. Sånt värmer.

Lotten att vara kassör för Litteraterna är min bara fram till i januari, men trots detta är jag klart tyngd av mitt värv. Jag kom nyss hem från en fyratimmarssession med ekonomipyssel hemma hos Frida (som sagt: ordförande i Litteraterna), och inte ens med våra sammanslagna kloka huvuden lyckades vi med det vi företagit oss: att göra en årsredovisning av Litteraternas ekonomi. Bokslut, kredit och debet är helt enkelt inte vår grej, och till råga på detta är vi båda mitt uppe i uppsatsskrivande, vilket inte underlättar för koncentrationen. Kruxet är att redovisningen måste göras före nyår, vilket inte lämnar speciellt mycket tid (jag hade tänkt lämna denna underbara stad den 18:e eller 19:e december)...

Dock - ett ljus i mörkret: Jag fick idag veta mitt betyg i kursen "Att skriva", och det blev Väl Godkänd. Det innebär att jag kommer få VG på Retorik A, och dessutom att jag därför inte behöver lägga fullt lika mycket krut på uppsatsen jag just nu sliter med. El-hamdu-lillah!

Trött

2008-12-11T00:37:00.006+02:00

Lameur vad trött jag är! ["Lameur" = påhittat franskt kraftuttryck.]

I skrivande stund känner jag mig nästan övermannad av vardagens aktiviteter. Ska bli supermegaturbojätteskönt med jullov. Jag ska vila.

Typ så här ser jag ut just nu (fast sittandes vid datorn, inte i en soffa).

Snark.

Robin Hood, var är du nu?

2008-12-10T02:38:00.006+02:00

Från årsskiftet höjs hyran för alla studentrum på Studentvägen med 100 kronor. Det är den andra hyreshöjningen på två år, så självklart blir man nyfiken på varför det är så. Nyss slänge jag iväg följande mail:

Hej!

Jag konstaterar att årsskiftet medför den andra hyreshöjningen på två år, och är nyfiken på vad som legitimerar denna höjning. Har det tillkommit ytterligare förvaltningskostnader? Tvåhundra kronor är i slutändan ganska mycket för en student med drygt sjutusen kronor att leva på varje månad, och jag är nog inte ensam om att efterlysa en motivering till hyreshöjningen.

Tacksam för svar,

Axel B******s, boende på Studentvägen

Det ska bli spännande att se vad svaret blir.

...förutsatt att jag får något.

Om ändå pengar växte på träd

Ikaros

2008-12-05T21:22:00.006+02:00

Jag borde plugga (men jag vill inte).

Jag borde klippa mig (men jag vet inte hur).

Jag borde spela på nation (men jag är för feg).

Jag borde köpa nya kläder (men jag har inte råd).

Jag borde åka hem oftare (men jag kommer aldrig iväg).

Jag borde ordna fred på jorden och utrota fattigdomen (men jag kan inte).

Jag borde odla vingar och flyga nånstans där 'borde' inte finns (ja, det borde jag).

Jag tycks ha överrumplats av lite otippad fredagsspleen. Nåväl. Dags att gå på fest.

Möt...

2008-12-05T13:39:00.003+02:00

...Heini från Finland! Min 'buddy' är kanske inte är en långväga besökare, men å andra sidan kan det vara skönt att direkt kunna fokusera på att visa Uppsalas roligare sidor, istället för lägga all energi på att avhjälpa en potentiell kulturkrockschock. Heini talar svenska, är ett år yngre än jag, och verkar jättetrevlig. Som om läget inte vore stabilt nog redan: Jag delar fadderansvaret med en annan Uppsalastudent. Piece of cake!

Luciarepetitioner och International Buddy Programme

2008-12-04T16:13:00.006+02:00

Jag har åtagit mig att styra upp ett Luciatåg för institutionens lärare, och i tisdags hade vi vår första repetition. Det lät klart mycket bättre än jag förväntat mig, och det gladde mig att så många från klassen dök upp. Alla mynt har en baksida, och i det här fallet grumlades min glädje något av det faktum att jag knappt mindes några av de stämmor jag sjungit genom åren; so much for Axel the choir boy...

Igår var jag på ett möte för oss som anmält intresse att delta i The International Buddy Programme, dvs. ett välkomstprogram för utländska studenter, arrangerat av Uppsala Studentkår. Vi fick ett häfte med allt vi behöver veta för att bli bra "buddies", och lite fika. Som det lät igår kommer vi tilldelas våra skyddslingar någon gång under dagen, så eventuellt uppdaterar jag bloggen senare.

Just ja: Jag har köpt en iPod touch! iPod touch är en MP3-spelare med diverse hippa funktioner. Sällan har jag varit så uppspelt över en pryl som jag är över min nya iPod... Sover med den i sängen, och leker med den dagarna i ända. Tack mor för den tidiga julklappen (eller delen av den närmare bestämt)!

"I mean, COME ON" #2

2008-12-01T14:11:00.004+02:00

Gnällspiks-Axel är i farten, men jag var bara tvungen att lägga upp det här:

STACKARS FREDDY! HANS LIV MÅSTE VARA LAGT I SPILLROR OCH HELA HANS VÄRLDSBILD RUBBAD! RING AFTONBLADET NÅGON - FORT! FORT! - DET HÄR ÄR ÅRETS VIKTIGASTE NYHETSHÄNDELSE! AFTONBLADETS EXPERTPSYKOLOGER FÖRUTSPÅR ÅR AV TERAPI FÖR DEN STACKARS YNGLINGEN!

På riktigt: sen när är det här av intresse för hela svenska folket!? Och kan någon snälla ge Freddy en reality-check: Sluta lipa pojk! Att du inte får vara Lucia (som de facto var en kvinna), måste vara dagens mest osmakliga I-landsproblem. Snyt dig, kissa, och gå och lägg dig (I mean, COME ON)!

Matematik-kalabalik eller "I mean, COME ON!"

2008-12-01T13:45:00.005+02:00

De som känner mig väl vet att matte var det ämne i skolan som innebar störst svårigheter för mig. Jag är humanist ut i fingerspetsarna och har aldrig sett charmen i matematikens absoluta sanningar och pålitliga formelsystem. Trots detta upprörs jag idag när DN rapporterar att mer än var tionde niondeklassare idag inte motsvarar de krav som ställs för att få vara behörig för gymnasiet, och enligt den statistik från Skolverket som DN tagit del av är det just matten som är det stora problemet.

Jag förstår det inte!

Till och med en mattedyslektiker som jag stötte på ordentliga problem med matten först på gymnasiet; att få godkänt i matte på högstadiet kräver inte mycket mer än att man är med på lektionerna och lyssnar med ett halft öra. Har det gått så långt att det är för mycket begärt? Usch vad konservativ och pensionärig jag känner mig, men I mean, come on!

Jimmy från "South Park" använder sig av den magiska kraften i
"I mean, come on".

Helgen v.48

2008-11-30T23:43:00.006+02:00

Efterklangs konsert visade sig vara utsåld, så istället för dansk popmusik blev det Anna Maria Espinoza på Velvet, V-dala nations klubb. Helt okej musik, helt okej ölpriser, och mer än okej sällskap (en salig blandning av klasskamrater, Litterater och okända parter). Bon!

Söndagen - första advent - har jag tillbringat på rummet framför TV:n, och i skolan tillsammans med Moa och Tim från min klass. TV:n bjöd på "Oz", en kultförklarad fängelseserie vars samlade avsnitt jag köpt i DVD-box-form, medan Moa, Tim och jag ägnade oss åt de argumenterande tal vi ska hålla på seminariet imorgon. Det är märkligt hur en dag kan förflyta så fort utan att egentligen ha speciellt mycket innehåll...

Varje år den här dagen brukar jag lyssna på Bob Hunds "Helgen v.48". Så också i år. Enjoy.

"Snart har helgen v.48 tagit slut..."

SmDi, 'Efterklang' och ett grått Uppsala

2008-11-29T14:32:00.005+02:00

Under torsdagen och fredagen har jag alltså jobbat på en konferens i Engelska Parken. Konferensen handlade om "Svenska med didaktisk inriktning" (SmDi), och temat var "Muntlighetens möjligheter". In alles var det roligt, men det är förvånansvärt ansträngande att vara trevlig dagarna i ända. Förmodligen kommer sig tröttheten inte av att vara trevlig, utan av att vara på helspänn, ständigt beredd på att något kan gå fel och behöva åtgärdas. Jobbigt alltså, men mest kul.

Ikväll spelar det danska bandet "Efterklang" på Uppsala Konsert och Kongress, dvs. det nygbyggda konserthuset vid Vaksala torg. Jag såg Efterklang på Hultsfredsfestivalen för några år sedan och tyckte att de var jättebra, så planen för kvällen är att gräva fram en biljett till föreställningen och knalla dit. Förhoppningsvis blir det en minnesvärd kväll.

Mitt senaste inlägg tog upp snöns härlighet och dess positiva inverkan på mitt humör. Idag är de förr så fluffiga drivorna reducerade till sorgligt uppgivna fläckar av vitt i ett i övrigt gråbrunt landskap. Återigen frågar jag mig vad människor gör i den här delen av världen vid den här tiden på året...

Vinter och jobb

2008-11-25T19:36:00.008+02:00

Vintern har knockat Uppsala totalt, och jag konstaterar att jag verkligen tycker om snö. Snöslasket tål jag inte, men så länge snön är vit och oslaskig får det snöa hur mycket som helst.

Igår följde jag med Jenny till hunden hon "doggywalkar", det vill säga en liten dvärgschnauzer vid namn Emil. Emil, Jenny och jag trotsade tillsammans snöstormen och promenerade runt i ungefär en timme. Väl hemma hos Emil lämnade vi av honom för att sen ta oss hemåt Studentvägen. Jenny förespråkade buss, men jag lockades av det äventyrliga i att gå hem, och retoriker som jag är, slutade det med att vi promenerade hem genom yrvädret. Sikten var ungefär lika med noll, och det ven snålt runt öronen, men jag lyckades hålla moralen uppe genom att identifiera oss med Ola Skinnarmo och barnen från Frostmofjället.

Vid hemkomsten åt vi varma tekakor med smör och ost, och drack "Varm och kall", det vill säga äppelvin vi värmt. Mysigt!

Jenny och Emil

Imorgon efter seminariet ska jag jobba litegrann. Jag erbjöds arbetet av ordföranden i min studentförening Litteraterna (för vilken jag numera är kassör!), och tillsammans ska hon (ordföranden) och jag hjälpa till på en konferens som hålls torsdag och fredag. Morgondagens arbetspass går helt enkelt ut på att förbereda inför konferensen. Prisat vare jobbet: Så här i juletid är det aldrig fel med lite extra pengar!

Jag har tjuvstartat med julandet. De senaste två dagarna har jag lyssnat på Sufjan Stevens julskiva "Songs for Christmas" på repeat. Illa?

Hemkommen från snöstormspromenad

Marratechsession och "The International Barbour"

2008-11-20T22:32:00.003+02:00

Marratechsessionen med Stanford gick bra, trots att engelskan kändes aningen ringrostig. Vi diskuterade utformningen av olika McDonals siter, och fick därefter komponera vårt eget bildkollage med element vi ansåg skulle tilltala så många olika kulturer som möjligt. Våra synpunkter på samarbetet publicerades på Stanfords CCR-blogg (Cross Cultural Rhetoric) och lät så här:

Our group learned that even though the American and Swedish rhetorical traditions differ in many ways, our views on the numerous rhetorical messages portrayed on the various McDonalds websites were surprisingly similar; our partners at Stanford offered pretty much the same interpretations that we made ourselves. The most memorable aspect of our first Marratech session was also our biggest insight: Although we live on opposite sides of the world, we can still work together in real-time as if though we're sitting in the same room. The world is suddenly not as large as it appears.
We look forward to the continued discussions on doxa and how doxa affects who is targeted by rhetorical messages and -information. Hopefully next time, we'll all be more accustomed to using the virtual whiteboard and such, which should allow us to make the most of the time given.

// Axel, Erik and Moa, Group A

Idag har jag hämtat ut den jacka jag vann för min insändare i King - Modemagazinet för män. Jag var inte helt säker på att jag skulle tycka om den, men ju mer jag tittar på den, desto bättre känns det. Aldrig trodde jag att jag skulle överväga att glassa runt i en "The International Barbour"!

The Jacka

And from the ashes... A New Beginning

2008-11-17T04:07:00.003+02:00

Inspirerad av Lilla-Storasyster kände jag att det var dags att ge "The Phoenix Arisen" en chans till. Det har varit en förhållandevis hektisk sensommar och höst, så i brist på andra argument skyller jag bloggens skendöd på detta.

Mycket har hänt sen sist, men inte mycket av det gör sig bra i skrift. Kort sagt kan jag säga att jag påbörjat en utbildning i Uppsala, ett kandidatprogram med titeln "Retorisk och litterär kommunikation". Det är inte hälften så spejsat som det låter, men dubbelt så kul som man tror. Än så länge har hösten givit mig många nya vänner, medel att analysera min omvärld med, samt lite längre hår.

Klockan är nu strax efter tre på natten och Studentvägen ligger öde utanför fönstret. Väckarklockan ringer om fem timmar, men tack vare (på grund av?) några timmars sömn på kvällskvisten är jag varken särskilt trött eller besvärad av morgonens uppstigning. Morgondagens, eller dagens, seminarium handlar om argumenterande tal, och jag ser fram emot att få en mängd kontroversiella ställningstaganden redovisade för mig. Kan bli riktigt kul. På seneftermiddagen ska jag har så kallad "Marratchsession", det vill säga ett utbyte med Stanford University som går ut på att retorikelever i Uppsala och på Stanford diskuterar olika frågor över videolänk. "Interkulturell retorik" är temat för morgondagens session, och alla elever har blivit ombedda att ta med en produkt vars fodral/förpackning på något sätt riktar sig till en given retorisk publik. Om tillfälle ges uppdaterar jag bloggen med resultatet av övningen, imorgon kväll.

Ja, det var en ögonblicksbild av Fenixens liv i Uppsala. Så ser det ut, och på det hela taget är det ganska... Bra.

The Phoenix in hiding

2008-07-22T10:35:00.001+03:00

Sommarlov på The Phoenix Arisen medan Axel knegar åt Regeringskansliet! Till vardags återfinns jag i Finansdepartementets lokaler där jag nitiskt övervakar korridorernas förråd av skrivarpapper, sorterar post, delar ut post, fyller på i kaffeautomater, och stoltserar med allmänt Martin Timell-beteende.

Höstens planer är spikade: Retorikstudier på Uppsala universitet. Den redan ganska munvige Fenixen har för avsikt att göra succé, men huruvida dessa ambitioner visar sig vara realistiska eller ej får tiden och tentorna utvisa...

Adios!

2008-05-30T15:23:00.002+03:00

Det äventyrliga jag nämnde i det förra inlägget återkommer när det hela rett ut sig. Istället fokuserar jag på att VI ÅKER TILL KAIRO IMORGON! WOHOO!

Bilder och annat snask laddas upp vid hemkomst. Take care all!

Joy to the World!

2008-05-27T17:01:00.004+03:00

Så var B-uppsatsen inlämnad! Visserligen blev det ytterligare en natt utan sömn (när jag tog en tupplur igår eftermiddag hade jag varit uppe i ett dygn), men det kändes obeskrivligt skönt att få lämna ifrån sig terminens sista stora arbete.

Studentskivan i lördags var jättetrevlig! Man inser vilken hektisk tid studenttiden är, när ropen efter lambo hörs en gång i minuten, och de blivande studenterna tycks sprickfärdiga av allt det roliga de måste hinna uppleva innan gymnasiet är över. Min egen insats på skivan bestod av lite skönsång tillsammans med Anton, tre stycken RIKTIGT dåliga vitsar (utvalda personer hade fått små uppgifter tilldelade till sig före middagen: jag skulle dra fem vitsar), och en hel del dansande. Åh, att få vara student igen!

Imorgon ska jag ut på äventyr, och eventuellt får jag anledning att skriva om detta. Tissel tassel!

Uppsatsnatt

2008-05-24T09:31:00.005+03:00

Eck! Klockan är halv nio på morgonen, och jag har ännu inte lagt mig. B-uppsatsen har hållig mig uppe och vid datorn, och trots åtskilliga timmars slit är jag ännu inte färdig. Deadline är måndag 12:00 dock, så jag har ju tid på mig. Men. Ikväll är det som sagt studentskiva i Estockholmo! Har inte varit på någon skiva på ett par år, och antagligen kommer jag känna mig jättegammal. Hur som helst ska det bli kul, bara jag lyckas få sova några timmar innan det smäller... Annars kan det gå illa.

*Axel vaknar förvirrad mitt i studentmiddagen, lyfter huvudet från tallriken framför honom, tittar sig omkring och somnar sedan om, den här gången med huvudet på bordsdamens axel som inom kort blir totalt neddreglad av den utslagne studenten*

Champions League-final

2008-05-22T03:05:00.007+03:00

Stackars, STACKARS John Terry. Chelseas lagkapten var på väg att ta laget till dess första Champions League-seger någonsin. 90 minuters tuff match med 1 - 1 i resultat följdes av 30 minuters förlängning. Ingen av de båda lagen (Chelsea mötte Manchester United) orkade dock göra mål och det hela fick avgöras med straffar. Varje lag skulle slå fem straffar var. Chelseas målvakt räddar en straff vilket ger John Terry möjlighet att avgöra matchen genom att slå Chelseas femte och sista straff. Han tar sats, rusar, halkar och skjuter i stolpen. Manchester Uniteds målvakt går åt det andra håller, så hade inte Terry halkat hade straffen suttit och segern hade varit ett faktum. Vad händer sen? Varannan straff, första målet vinner. Chelseas dröm tar slut i och med att Nicolas Anelka missar sin straff. John Terry bryter ihop och gråter på tränare Grants axel. John Terry ÄR Chelsea, och för honom att stå som ansvarig för att laget missade sin första Champions League-titel någonsin måste vara... värre än att skriva B-uppsats.

Jag surfade in på Chelseas hemsida för att se vad de skrivit om förlusten, och så här såg det ut.

Klicka för större bild

Vilka är det på annonsbilden för medlemskap i Chelsea FC? Nicolas Anelka och John Terry. I backspegeln kanske ett dåligt val av modeller efter en kväll som denna... Stackars John Terry!

TANDEN mollackord

2008-05-19T13:25:00.005+03:00

..nej, tyvärr, mer spännande än inläggets titel blir det inte: min nya visdomstand visade sig vara fullt normal. Jag hade förberett mig på att få höra "ja, det här ser inte bra ut, vi får nog operera", men istället ombads jag återkomma om 18 månader. Heavy.

Under den kommande veckan är det tänkt att jag ska uträtta stordåd i form av en B-uppsats. Det blir mitt livs första B-uppsats, och naturligtvis är jag lite osäker på hur jag ska tackla det hela. Det gäller väl bara att komma igång, antar jag!

På lördag ska jag på Antons systers studentskiva. Tema "Ghettolicious". Ehrm. Inte riktigt min klädstil. ALLS. På nåt mystiskt sätt tänkte jag dock trolla fram antingen en dräkt, eller pengar till en sådan. Förslag på utklädnad välkomnas!

Folktandvården

2008-05-15T05:15:00.003+03:00

I ungefär samma veva som min far drog ut sin första tand sen mjölktänderna, dvs för någon vecka sedan, beslutade sig mitt tandkött för att låta en visdomstand se... ehrm... munnens ljus. Lyckligtvis nog hade jag redan fått en kallese till Folktandvården - för en standardkontroll - så med lite tur får jag veta mer om min muns nye invånare imorgon (det är naturligtvis då jag ska till tandis). Fortsättning följer...

(...kanske. Ni som läser regelbundet vet att det ytterst sällan gör det. Vi får se.)

Morning has broken

2008-05-11T06:04:00.004+03:00

Klockan är 05:04, och för bara en liten stund sedan kom jag ner från taket på Studentvägen 6. Vi var några stycken som beslutat oss för att möta morgonen på Uppsalas ovansida. Efter en trevlig kväll på nation, och med tekoppar och filtar i högsta hugg, lät vi söndagssolens första strålar lysa in i våra ögon och våra liv. Nästan religiöst faktiskt.

Appdejt åvv the sitjuäjschån

2008-05-08T13:56:00.002+03:00

Det är ju PINSAMT att man sitter och skriver högtravande om planerna för Valborg, utan att sen följa upp det! Det hela känns dock överspelat, så jag tänker inte skriva mer om det hela än att det var kul. Bilder dyker upp när jag fört över dem från kameran. Kanske.

Klockan är nu ett på dagen, solen skiner och bladen på trädet utanför mitt fönster är illgröna och somriga. Imorse steg jag upp med Jenny och Maria och sjöng för Pernilla (från min gamla klass) i deras korridor, som fyller år idag. En tidig uppstigning kändes välkommen med tanke på att jag igår vaknade med ett ryck klockan 15:36. Enda fördelen med de frekventa sovmornar jag erfarit under de gångna månaderna är att jag drömmer som aldrig förr - nästan varje morgon vaknar jag upp med fantastiska äventyr snabbt bleknande i tankarna...

Kanal 5 har börjat visa ett riktigt kvalitetsprogram som heter "Sanningens ögonblick", med den amerikanska (vad annars?) förlagan "The Moment of Truth". Programmet går ut på att de tävlande genomgår ett lögndetektortest före programmet, för att sedan i programmet få svara på olika frågor (en person i taget tävlar - "heta stolen" liksom) de redan svarat på under testet. De vet dock inte om sitt resultat från testet, och uppgiften i TV är enkel (?): Svara sanningsenligt på de frågor den ormliknande programledaren Pontus Gårdinger ställer till dem. Det kan se ut så här:

I det senaste programmet deltog en man som - för pengar - medgav att han önskade att hans flickvän hade silikonbröst, att han stulit pengar av henne och sina vänner, och att han tycker att någon/några av hans vänner har en snyggare flickvän än han själv. Paret firade sin femårsdag samma dag som programmet. Givetvis blev flickvännen, som naturligtvis deltog i programmet i egenskap av "när & kär", förkrossad. Att det skulle ta slut, det var det nog många som förstod, men att Aftonbladet skulle gotta sig i det hela, det tycker jag är egendomligt, för att inte säga osmakligt. Nåväl.

Avslutningsvis får jag väl säga att jag undrar vart allt är på väg när människor är beredd att såra sina närmaste för möjligheten att vinna en halv miljon (hur långt räcker en halv miljon egentligen?). Med lögndetektorn inkopplad får jag väl själv erkänna att programmet är makabert underhållande, men jag tycker ändå att det är förkastligt. En sak om en människa vill stänga in sig i "Big Brother"-huset i hundra dagar - då är det i alla fall de själva de skämmer ut, men att visa hur en person får sin livsuppfattning omkullkastad i TV (de nära & kära), DET är något vi tittare inte borde kunna få se.

Sommarvärme, Whalecastle, och MMORPG

2008-04-24T21:04:00.003+03:00

Det är ironiskt hur jag kan irritera mig över min systers oförmåga att blogga regelbundet, när jag själv tillåter mig långa uppehåll. Mitt försvar är dock att hon trots allt bor i Afrika, som vi alla vet är betydligt med exotiskt än Uppland.

De senaste dagarna har dock den uppländska solen (om man nu får särskilja denna från den afrikanska) gjort sitt bästa för att varsamt grädda Uppsalas invånare. Jag har tillbringat ett par av dessa eftermiddagar på korridorens gemensamma balkong, och jag måste säga att litteraturstudierna ter sig mycket mer angenäma då vårsolen värmer ens kropp, och då vårvindar friska ("..leka och viska") kittlar de vinterbleka benens vildvuxna fjun - detta alltmedan tanken uppehåller sig i Torgny Lindgrens eminenta universum. Sämre kan man ha det, det må sägas.

Som alla, utom möjligtvis den i Afrika bosatta familjemedlemmen, är medvetna om är det Valborgsmässoafton i nästa vecka. Med lite tur dyker alla tre vapendrgare (se spalten till vänster) upp här i Den Eviga ungdomens stad. Problemet jag står inför är dock att jag alltid lyckas haussa upp såna här högtider, vilket för det mesta leder till djup besvikelse då de inte blir som jag tänkt mig. För att undvika detta har jag i år tänkt formulera ett schema för dagen. No surprises this year. Vi får se om det fungerar.

Jag har utvecklat ett beroende, och beroendet heter "onlinespel", eller närmare bestämt "Lord of the Rings Online". Mitt inre står i konflikt: den sida av mig som alltid förkastat MMORPG:s (Massively Multiplayer Online Role-Playing Games) som något som socialt ofunktionella datanördar (i brist på bättre uttryck) sysslat med, kämpar mot den lilla nörden i mig. Nörden som uppskattar fantasylitteratur, nörden som sysslat med lajv, nörden som ropar: "Äntligen har jag chansen att leva och verka i Midgård! Länge leve sagorna och lägereldarnas land!". I nuläget är det nörden som vinner. Den tid jag inte måste läsa tillbringas till stor del framför datorn, till Jennys stora missnöje. Föga anade hon, när hon köpte spelet till mig i julklapp, vilka konsekvenser det skulle få. The Beast has been unleashed!

Besök på Åsa, och planer inför hösten...

2008-04-14T14:19:00.004+03:00

Den gångna helgen tillbringade jag med Anton, hans syster, och eleverna på Åsa folkhögskola. Att återkomma till Åsa kändes kul, men sin vana trogen bjöd Sköldinge-klimatet på kyla, regn och en orgie i färgen grå.
Som vanligt bjöds det upp till fest för besökarna, både på fredagen och lördagen. Det är nåt alldeles extra med folkhögskolefester: alla har en så stor respekt för varandra, då de vet att de flesta av dem kommer bo tätt, tätt inpå varandra i åtminstonde en halv termin till. Då funkar det liksom inte att vara dryg och elak. Nåväl, alla var alltså trevliga, och jag hade klart kul. Lördagsfesten var en maskerad med temat "film", och Anton, hans syster Amalia, och jag tolkade temat fritt, och dök upp som filmteam. Anton var reporter, Amalia var kamerakvinna, och jag var ljudkille. Bland de övriga festdeltagarna återfanns "Tomb Raider"-karaktären Lara Croft, och den läbbiga flickan Samira från "The Ring".
När Amalia och jag begav oss hemåt på söndagseftermiddagen var vi nog båda ganska trötta och glada över att få åka hem till den egna sängen, men med flera nya bekantskaper i bagaget (bildligt talat - jag smugglade inte hem någon folkisstudent i väskan).

För några minuter sedan skickade jag in mina studeansökningar inför höstterminen 2008. Trots att vintern känts tung och jag länge övervägt att lämna landet till hösten, lutar det ändå åt att jag ägnar ytterligare ett år åt studier. Vad det blir för studier lär visa sig till sommaren, och huruvida ytterligare ett år på universitetet visar sig vara ett misstag för en (för närvarande) skoltrött ung man, får framtiden förtälja.

...nio timmar senare.

2008-04-05T18:09:00.003+03:00

Ja, nu var det gjort. Inte jätteroligt på något sätt, men inte heller tortyr. Logikdelen gick superdåligt, men nåt annat hade jag inte väntat mig. Kort sagt: det känns bra att ha gjort det.

Högskoleprovet

2008-04-05T08:32:00.005+03:00

Klockan är nu halv åtta, och om en kvart ska jag slänga mig upp på Svarta Blixten och cykla bort mot Gimogatan i Uppsala där jag ska skriva högskoleprovet. Jag kan inte säga att jag är förberedd, men å andra sidan kan det bli spännande i sig. Nervös? Ja. Oproportionerligt mycket.

See ya'll in nine hours!

Ett par klipp till...

2008-04-04T01:06:00.005+03:00

Okej, det är ganska mycket klipp på bloggen just nu, och inte så mycket faktiskt innehåll, men det händer inte speciellt mycket just nu bara. Iofs har vi spikat att vi ska ned till Egypten första veckan i juni, familjen, Jenny och jag. DET blir nåt att blogga om.

Jaja, dagens klipp är från det senaste South Park-avsnittet och är en skön kommentar på alla roliga och bizarra klipp som uppmärksammas på internet:

Medverkande (klicka för länk):

Chocolate rain
Tron Guy
Numa numa
Star Wars kid
Sneezing panda
Dramatic chipmunk/gopher
Chris Crocker
Laughing baby
Afro ninja

Apropå evolution...

2008-03-30T19:22:00.004+03:00

Det är skönt att dagens ungdomsgeneration är kulmen av miljarder års evolution:

För fler åsikter om evolution, se "South Park"-avsnittet "Go God Go".

Evolutionsteorin vs. skapelseberättelsen

2008-03-29T14:30:00.003+02:00

Jag tittade precis på det här klippet på YouTube och blev obehagligt till mods. Självklart ska alla få tro vad de vill, och evolutionsteorin är de facto bara en teori (om än en plausibel sådan), men det som gjorde mig ill till mods var hur barnen tvingas upprepa guidens ord - påminner lite för mycket om hjärntvätt för min smak...

Hmm

2008-03-28T17:02:00.005+02:00

Jag var med om något egendomligt när jag gick förbi ICA idag, på väg hem efter att ha lämnat in tentan (som för övrigt blev okej - inte jättebra, men inte jättedålig heller). I kassan satt en tjej i min ålder som såg väldigt bekant ut, men jag kunde inte alls placera henne. Hon verkade dock känna igen mig och hälsade och behandlade mig som att vi vore goda vänner. Nu är frågan: Misstog hon mig för någon annan, eller känner jag verkligen henne fastän jag (som ändå har ett exceptionellt bra ansiktsminne) inte kunde placera henne? Vi får se om framtiden ger någon klarhet i detta mysterium...

Haha, dagens Rocky-strip i DN hade kunnat handla om mig:

Klicka för större bild

Skrämmande, men sant...

The Boomking

2008-03-28T03:04:00.003+02:00

Klockan har precis passerat 02:00, men jag är ändå ganska lugn.

Man är ju ändå the Boomking.

Hemtenta... igen

2008-03-27T20:57:00.003+02:00

Dött på bloggen, men jag skriver hemtenta (inlämning imorgon fredag, 14:00). Ägna en tanke åt en oinspirerad student!

Lortgrisar!

2008-03-21T01:46:00.006+02:00

TV 4:s program "Rent hus" besöker människor med svinigt smutsiga hem och tvingar dem att städa. Dessutom tar de bakterieprover på olika ställen i hemmen och visar på hur ohälsosamma förhållanden som råder - "Hej, du har avföringsbakterier på diskborsten, du borde kanske ändra dina vanor". En otroligt välbehövlig "reality check" helt enkelt.

I gårdagens Aftonbladet gick flera av programmets deltagare ut i media och sa att de ångrar sin medverkan för att de målats ut som "smutsiga" och "snuskiga". Vad hade de väntat sig? Hur ofattbart naiv får man vara om man går med på att visa upp sitt vidriga (det är verkligen ÄCKLIGT hur folk bor, och då är jag ändå student...) på rikstäckande TV, utan att räkna med efterverkningar?

En av deltagarna gick ut i Aftonbladet och sa att hon fått sparken på grund av sitt deltagande i programmet. Hon jobbade i en té- och kaffebutik, och jag har full förståelse för att hennes chef - efter att ha sett programmet - inte anser henne lämpad att arbeta med livsmedel.

Kontentan av detta ganska upprörda inlägg är att folk är så förbannat naiva! Redan när vi tittade på programmet sa jag till Jenny: "Ja, det är ju skönt för dem att de får en nystart, men hur kul kan det vara att visa upp sin skit på rikstäckande TV". Räknade deltagarna verkligen inte med att deras blottlagda svinighet skulle få konsekvenser..?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2092544.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2092732.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2092720.ab

Snö utanför, sol inuti

2008-03-19T19:58:00.009+02:00

Fastän det är snöslask utanför fönstret, och att jag blev dyngsur om fötterna på den tio minuter långa promenaden till och från skolan, känns idag som en bra dag. Jag hade den här delkursens sista seminarium, och även om det inte gick som jag hoppats (min redovisningsgrupp hamnade i akut tidsnöd och fick avrunda på ett ganska taffligt sätt), känns det skönt att få gå vidare.

Dagens höjdpunkt var precis efter seminariet när min klasskompis Kristina kramade om mig och sa: "Jag tycker om dig Axel! Jag vill att du ska vara lycklig!". Det lät så uppriktigt och innerligt att jag bara kunde få ur mig "Ja, jo, det vill nog jag också... tror jag" - det lät korkat, men jag blev så rörd av hennes gest att jag tappade fattningen. Två korta meningar, men de gjorde verkligen hela min dag, kanske hela min vecka.

Alltför sällan berättar man för folk hur mycket man håller av dem. Oftast fastnar orden på oväsentligheter, och det är bara i efterhand som man inser vilka ord som borde sagts istället. Så. Till min familj och alla mina vänner:

Jag tycker så mycket om er, och jag vill att ni ska vara lyckliga!

Know it. Tack Kristina, för insikten.

Läsa, läsa, läsa

2008-03-18T21:16:00.003+02:00

Mars månad har inneburit en skärpning i studiefokus för mig: under januari och februari kände jag mig, som jag tidigare skrivit, oerhört omotiverad, men den senaste månaden har jag gjort mitt bästa för att återta kontrollen i min egen studiesituation. Jag har, kort sagt, läst jäkligt mycket och intensivt.

Jag har precis avslutat läsningen av "Dorés bibel" av Torgny Lindgren, och "Kallocain" av Karin Boye ("Kallocain" skulle jag egentligen ha läst ut till seminariet direkt efter Ålandsvistelsen, men hann inte. Inför den stundande hemtentan kände jag dock att jag ville ha läst den - även om essensen av berättelsen framgick tydligt i diskussionen i skolan.) Det är båda bra böcker, men jag konstaterar lite bittert att det enda jag gjort idag är att läsa och äta. Dessutom grumlas min syn av att sitta och tyda de svarta små bokstäverna flera timmar i sträck, så att det känns som att jag nu har vatten i ögonen. Jaja.

On the bright side: Jag läste just ett mail från litteraturvetenskapliga institutionen där det meddelades att jag fick godkänt på den senaste tentan. Jag som varit så övertygad om mitt eget fiasko.

Ålandsvistelse!

2008-03-12T02:28:00.003+02:00

Så har man äntligen upplevt Åland! Visserligen blev vistelsen inte speciellt långvarig (torsdag kväll till söndag eftermiddag), men mycket hanns med ändå.

Succén började redan på färjan mellan Kapellskär och Mariehamn: med gemensamma krafter lyckades vi (Anton, Sofia, Sofias syster Milli [Emilia], och jag) lösa Vikinglines korsord och belönades med en chokladkaka och två drinkbiljetter i baren (som förvisso ligger oanvända på mitt skrivbord här i Uppsala, men, men ...). Anton hade sen länge peppat sig själv inför denna resa utomlands, så en seger i korsordstävlingen blev en bra början på resan till "Äventyrens Ö".

Väl framme möttes vi av föräldrarna Chanfreau och familjens hund Niki, och gemensamt gick vi hem till familjens villa och tog oss en nattmacka innan vi knöt oss för natten.

Fredagen var Dagen med stort D för Sofia och Anton, vars huvudsakliga syfte med Ålandsvistelsen var att spela på invigningen av litteraturdagarna 2008. Framträdandet gick galant, och jag hade turen att hamna på första raden tillsammans med alla journalister. Då jag hade kameran i högsta hugg för att filma mina vänners uppvisning, fick jag många frågor om huruvida jag arbetade för Ålandstidningen eller någon annan tidning - en ganska kul känsla faktiskt: att få Wallraffa lite!
På fredagkvällen, efter invigningen och middag hemma på Neptunigatan, återvände vi till Mariehamns bibliotek (där litteraturdagarnas samtliga arrangemang hölls) för en kväll med högläsning av diverse poeter och författare. Kvalitén på deltagarna var klart varierande, men helhetsintrycket vid kvällens slut var ett bra sådant.

Till alla äkta litteraturvetares förskräckelse gästade vi inte en enda föreläsningen under lördagen. Istället svängde vi förbi svenska konsulatet där vi åt snittar, drack vin, och minglade med diverse höjdare från både Finland och Sverige - klart spännande!
Efter att vi lämnat konsulatet återvände vi till vårt basläger hemma hos Sofia, och åt middag. Anton och jag tackade för gäsfriheten vi visats med en liten sång ("Jag är kär i ett suddigumm" - ett stående nummer i Anton Krantz repertoar), varefter vi bjöds på en äkta finsk bastu av Sofia. Det var den varmaste bastu jag nånsin satt min fot i, och jag är glad att Finlands samlade mansbestånd inte bevittnade min ganska ömkliga insats.

När vi bastat bar det av ut i Marsnatten, och ut på krogen. Det första stället vi besökte hade en skön loungekänsla, och jag blev så hänryckt av stundens allvar att jag bjöd Daniel Sjölin (programledare och författare som framträtt under dagen) på en öl. "Han trodde säkert du var gay" var Jennys spontana kommentar, och i backspegeln så erkänner jag att det kanske uppfattades som en aaaaning flörtigt. Nåväl. Han verkade uppriktigt tacksam i alla fall!
Kvällen fortsatte på "Arken", där vi dansade till klockan fyra. Needless to say var vi ganska slitna dagen därpå när det var dags att resa hem.

Jag ska inte ge mig in på någon utdragen beskrivning av hemresan (båt - buss - tåg), utan borde kanske istället slå ett slag för den kommande lördagens aktivitet: FINAL I MELODIFESTIVALEN! ...okej, jag insåg i samma stund som jag skrivit färdigt det där, med versaler, att jag kanske borde tona ned mitt intresse för schlager innan fler än Daniel Sjölin börjar fundera över min läggning. Jaja, whatever.

Åland - klicka för bilder

Nattsudderi, nattsuddera

2008-03-04T06:43:00.008+02:00

Gah, det går ju faktiskt SÅDÄR med bloggandet måste jag säga. Jag har en massa bilder skräpande på digitalkameran och mobilen som bara väntar på att få se dagens ljus på internet, men jag är för oföretagsam för att styra upp det hela.

Klockan är nu kvart i sex, tisdag natt/morgon, och jag lyssnar på "Please, please, please let me get what I want" av Clayhill, en låt från "This is England"-soundtracket. Låten är en sån där stämningsfull akustisk sak som jag brukar lyssna på, men tack vare dess koppling till den ovan nämnda filmen, inger den mig som lyssnare en känsla av att "nu jävlar händer det - just detta nu är ett avgörande ögonblick i resan mot en mer meningsfull tillvaro". Det låter kryptiskt, och det är det. Bra låt i alla fall.

Trots att läxan till måndagens seminarium var "Ett moln i byxor" av Majakovskij, en dikt som kändes härligt uppfriskande med sin råhet och verkligen tilltalade mig, känns litteraturstudierna som ett svart hål just nu. Allt ljus runtomkring sugs ned i det, och bara vetskapen om att varannan dag innebär ett nytt seminarium lägger sordin på tillvaron. Egentligen har jag svårt att motivera mina känslor, för texterna vi läser är i själva verket mer intressanta än många av texterna under A-kursen, och utöver detta finns det inte så mycket att klaga på. Seminariegruppen är lite för stor för min smak, och nej, jag har inte kommit in i nya klassen riktigt. Vi har precis påbörjat en ny delkurs, och inte heller den nya läraren och jag klickar: varje gång jag yttrar mig (vilket inte varit speciellt många i o m att vi är i början av delkursen, men, men...) tittar hon på mig som att hon inte har en aning om vad jag menar eller försöker komma fram till. Klart nedslående, speciellt med tanke på att litteraturvetenskap är en så abstrakt vetenskap: halva hennes jobb går ju ut på att gissa vad olika författare menar med sina texter, så att hon inte tycks kunna gissa vad jag menar... Ja, det säger ju sig självt - det är lite snopet.

De kommande åtta veckorna kommer Jenny vara på praktik på Arlandagymnasiet i Märsta, vilket innebär tidiga mornar och således tidiga kvällar - inget drömupplägg för en nattuggla som jag (i o m att vi sover tillsammans i stort sett varje natt, påverkar denna förändring mig lika mycket som Jenny). Det kommer säkert bli jättekul för henne, men jag kan inte sticka under stolen med att det kommer kännas lite ensamt nu när hon tvingas lägga om sin dygnsrytm.

Det här blev ju ett ganska personligt och, låt oss säga, smalt inlägg som de facto inte intresserar speciellt många (problematiskt med tanke på att läskretsen för den här bloggen är sorgligt begränsad som det är), men jag använder inläggets titel som försvar...

På torsdag bär det som annonserat av till Åland, och Mariehamns litteraturdagar 2008! Klicka på länken och läs mer om det snaskiga programmet...

Sjuuuuuk

2008-02-26T20:18:00.002+02:00

Ojojoj, nu har det varit sjukuppehåll på bloggen!

I förra veckan dök Anton upp hos mig här i Uppsala på onsdagen, och stannade till lördag eftermiddag. Jag hade en infektion i kroppen redan då, men skön som man är ser man ju till att hålla förkylningen på avstånd tills gästen åkt, så i lördags när Anton åkt, blev jag JÄTTESJUK. Huvudet och hjärnan fylldes med snor, jag fick ont i alla muskler och leder, samt upplevde en markant förstoring av halsmandlarna. I skrivande stund är jag bättre, men inte bra.

Anton besök var jättetrevligt, även om jag redan på fredagkvällen kände mig klart hängig. Det kan ha berott på att jag skrev tenta mellan 10:15 och 13:00 under fredagen, och dessförinnan hade jag pluggat i stort sett hela natten (satt uppe till 05:00, och fortsatte sedan plugga vid 08:00). Jag vill dock understryka att studierna antagligen genomförts på ungefär samma sätt, även om Anton inte varit här.

Tentan gick JÄTTEDÅLIGT. Så, då var det sagt.

I mitt sjukdomstillstånd har jag ägnat mig en hel del åt DVD-tittande. Redan innan jag insjuknade hade jag skaffat första säsongen av "Flight of the Conchords", ett humorprogram om två Nya Zeeländska killar och deras bands äventyr i New York, så jag roade mig med att titta på det. Ett smakprov:

Trots dessa underbara herrar har de senaste dagarna varit tämligen eländiga, och jag längtar efter att få må bra igen. Om två veckor är jag bjuden till Åland och titta på Anton och Sofia när de uppträder på litteraturdagarna i Mariehamn. Det blir kul!

Stockholmsvistelse

2008-02-18T01:35:00.007+02:00

Ytterligare en helg tillbringad i vårt lands ljuva huvudstad! Anledningen till besöket var den här gången främst att lyssna till Antons klass' konsert på Lilla Riviera vid Ängbyplan. Spelningen hade hajpats upp ganska rejält av Anton, bl.a. genom korrespondens på Facebook, men jag tyckte att musikerna presterade utomordentligt. Det faktum att publiken bestod av allt från gamla musiklärare till partysugna vänner, bidrog till att höja stämningen ytterligare - way to go Åsa!

Latinmusik på Lilla Riviera

Efter att ha övernattat hos Anton promenerade jag på lördagsmorgonen hem till far i Spånga och konverserade om hundar, thaiboxning och en besynnerligt uppsvullen hand (min fars). I stort var dock allt som vanligt, och det är alltid skönt att göra en sväng förbi Pappisborgen och det tidlösa vakuum som tycks råda där.

Pappa - alltid moderiktigt klädd i fleece och dammössa

På lördagkvällen var det givetvis planerat för schlager: Anton, Victor, Magnus och jag samlades hemma hos Magnus för folkfest. "Razborka" var helt klart kvällens bottennapp, och Rongedal den positiva överraskningen. Att Carola och Andreas Johnson inte gick direkt till Globen... Chockerande.
När programmet var slut laddade vi upp med lite spontandans till Michael Jackson (stackars Victor satt mållös inför den bizarra uppvisningen), och därefter begav vi oss ned till Lilla Riviera för karaoke och galej. Alltid en hit!

Partypojkar deluxe

Dagen, det vill säga söndagen, innebar hemresa till Uppsala och studier. Jag har plöjt Victoria Benedictssons "Pengar" och har en redovisning på denna imorgon. Fortsättning följer eventuellt... (om jag får hjärnsläpp och kollapsar under redovisningen till exempel).

Vårväder!

2008-02-13T14:13:00.003+02:00

Ah! Solen strålar, himlen är blå... Spring is in the air! Det är ju så med våren, att man inser inte just hur mycket man saknat den förrän den gör sig påmind genom dess speciella doft och det försiktiga knoppandet i buskar och snår.
Dagens lektion i skolan handlade om "Brott och Straff", och på samma sätt som romanens väderleksbeskrivningar återspeglar Raskolnikovs sinnesstämmning, känner jag hur mitt eget humör påverkas av solljuset. Rent generellt är det intressant att se hur mycket man känner igen sig i många av de verk vi läst under B-kursen. Visserligen är det inte speciellt konstigt, jag menar något har ju gjort dessa verk till klassiker, och författarnas förmåga att perceptivt skildra en (uppenbarligen) tidlös verklighet känns som en bra förklaring på hur denna status uppnåtts. Nåväl.

På fredag ska jag till Stockholm och kolla på Anton och Åsa Folkhögskolan latinkonsert på Lilla Riviera i Ängby. Förhoppningsvis dyker många gamla vänner upp och lyssnar, och jag hoppas på en rolig helkväll. Trist bara att min grupp i litteraturvetenskapen ska redovisa Victoria Benedictssons "Pengar" på måndag; inte för att jag bävar inför att redovisa för klassen, utan för att jag kommer behöva förbereda mig i helgen - en helg jag hellre ägnat åt mina vänner i Stockholm...

Hård helg & förkylning

2008-02-11T18:29:00.000+02:00

Helgen som var gästade jag Stockholms vackra nejder: I fredags var jag ute med Magnus, hans bror Rickard, och dennes vän Dennis. Tanken var att vi skulle ta ett par öl för att fira att Magnus föräldrar köpt en lägenhet åt honom (WOHOO!!!), men de enstaka ölen blev flera, och klockan hann bli närmare fyra innan jag var hemma hos mor för natten.
Anledningen till att jag åkte till Stockholm i över huvud taget var att jag skulle på fest på Värmdö på lördagen. Det var en präktig ung man vid namn Hampus som stod för lokal och en utsökt middag. Bussen ut tog en knapp timme, men jag mötte Victor halvvägs, så det kändes inte så långt. Middagen var trevlig, och när alla ätit upp tittade vi på första deltävlingen i Melodifestivalen. Jippo och en hel del riktigt kassa låtar vägdes upp av Kristian Luuks strålande insats som programledare, och Björn Gustafssons osmakliga men ack så roliga insats som side-kick.
Sista bussen från Värmdö gick redan före midnatt, så vi som inte kommit ut med bil (Hampus, Victor, Hampus konfakompis Hanna och jag) satte oss på den och åkte in till stan för vidare galej. Väl inne i stan mötte vi Jenny vid Odenplan, och också lördagsnatten hann bli tidig morgon innan Jenny och jag utmattade knoppade in på Döbelns.

Nu är klockan strax före sex, och det är måndagkväll i Uppsala . Den hårda helgen har inneburit att Jenny blivit förkyld, och jag känner hur virusinfektionen gör sitt bästa för att få grepp om min sjukliga lilla kropp. Jag har dock börjat inta Kan-Jang (crazy-ass naturmedicin som botar ALLT, i alla fall om man får tro Apoteket), så jag hoppas kunna delta i thaiboxningsträningen imorgonkväll...

I skolan idag diskuterade vi Ibsen, Strindberg och Kvinnofrågan (med stort K). Det var visserligen intressant, men personligen skulle jag behöva längre tid än de 90 minuter vi ägnade åt det - det känns liksom lite fel att ha som ambition att beta av ALLT av litteraturhistoriskt värde på två terminer, när seminarierna är så korta som det är. Man hinner knappt lägga ned den ena boken innan en annan ska vara utläst. Nåväl.

Nu ska jag till Jenny och laga middag, men det finns kul saker att blogga om framöver: På fredag ska jag titta på Åsa musikklassers latinkonsert på Lilla Riviera i Bromma, och efter det kommer jag förhoppningsvis på tillbringa lite kvalitetstid med Anton. Den 18:e februari firar Jenny och jag ett år tillsammans (oj vad det har gått fort!). I början av Mars kanske jag ska åka till Åland och hänga med Anton, Sofia och Åke lite... Vi får se.

Det ljusnar.

Lästips från en nattsuddare

2008-02-07T03:11:00.000+02:00

Jag måste bara att passa på att tipsa om min systers blogg (se länklistan till vänster på sidan), vars senaste inlägg ger en fascinerande inblick i hennes äventyr i Mellanöstern...

...appropå mitt inlägg den 1:a februari.

Yay!

2008-02-07T01:00:00.000+02:00

Jag fick VG på min förra tenta vilket innebär att jag får VG i litteraturvetenskap A!

YAY!

The Phoenix reborn?

2008-02-05T23:41:00.000+02:00

Ska det äntligen bli dags för mig att komma i form?
Igår var jag ute och sprang och tog en vända förbi Friskis&Svettis för att kolla priser, och idag gästade jag en thaiboxningsträning ett längre stenkast från Studentvägen. Det är ännu alltför tidigt för att bli uppspelt, men om jag bara lyckas bibehålla fokus kan Beach 2008 bli bättre än någon vågat hoppas på...

Arnold eller Axel??

Afrika

2008-02-01T23:38:00.000+02:00

Läser fascinerat min vän Fredriks resedagbok(<-- länk) från Afrika. Hans flickvän och han är och jobbar på barnhem och sjukhus i en liten ort i Tanzania. Visst lät resan dit jobbig, men ändå... Känslan av att få göra något ÄKTA!

STUH 2008

2008-01-31T00:53:00.000+02:00

Ja, så har man varit med på sin första stiftsungdomshelg då! Det var jättetrevligt, och i såhär i backspegeln känns det dumt att jag oroade mig så mycket för den workshop jag skulle hålla i. De ungdomar som var med på skrivarverkstaden var mysiga hela bunten, även om några var aningen okoncentrerade framåt slutet av arbetspasset.
Jag inledde workshopen med en skrivövning där man skulle skriva en originell kontaktannons för sig själv. Min löd:

Litteraturstuderande, polisongprydd Uppsalabo
med dålig dygnsrytm och förkärlek för
superhjältefilmer söker nattsuddande filosof för
meningsfulla samtal, tågresor och "Guitar Hero II"

Övningen gick dock sådär, mest beroende på att min kära workshopsdeltagare ifrågasatte upplägget mer än jag väntat mig. Jag hade glömt bort hur det är att vara frågvis tonåring... Jaja, det gick.

På lördagkvällen var det disco, och det värmde verkligen hjärtat att se att ungdomar (jag själv inräknad i detta fall) inte alls behöver ta till alkohol för att ha roligt tillsammans; det var en välkommen kontrast till det festorienterade studentlivet i Uppsala.

Så minns inte sist jag sjöng så mycket som jag gjort det här helgen - psalmer och leklåtar. Enda gången jag sjunger i Uppsala är på rummet med min gitarr (och karaoke på krogen någon gång ibland). Jag borde kanske lyda min klasskamrat Melindas råd och gå med i GH-kören..?

Ja, nu blev det ett ganska långt, dock tämligen innehållslöst inlägg igen. Jag skyller på att jag suttit och spelat dator hela kvällen utan att ta någon som helst hänsyn till att jag EGENTLIGEN borde läsa "Madame Bovary". Nu får det vara nog med dator, så jag får väl ge boken en chans. Om hjärnan orkar.

EM-förlust, Frankenstein och avfärd till Graninge

2008-01-25T03:38:00.000+02:00

Ja, så var Sveriges resa i handbolls-EM över. Det känns helt okej ändå, mest för att ingen egentligen trodde att landslaget skulle vara så HÄR bra i det här EM - motbevisandet av detta innebär ett tyst löfte om en kommande glansålder för svensk handboll. Och det är ju kul!

De senaste dagarna har jag suttit nedgrottad i "Pride and prejudice" av Jane Austen, "Frankentein" av Mary Shelley och diverse kortare texter på temat skräck (Poe och Hoffmann). Den mängd av text som ska läsas under B-kursens första delkurs är skrämmande, och de flesta på institutionen har varit vänliga nog att meddela oss om att "det här är den jobbigaste delkursen i grundutbildningen". Yay.

Imorgon efter skolan bär det av till Graninge stiftsgård söder om Stockholm. Det ska bli kul, men det är lite nervöst, och en stor del av entusiasmen förtas av vetskapen om de böcker jag måste försöka finna tid att läsa under helgens lopp - det kommer tyvärr inte gå, men jag måste ändå försöka.

Rapportering från helgen kommer i nästa vecka!

HANDBOLL!

2008-01-23T14:54:00.000+02:00

Jag hade en period under högstadiet när jag tittade mycket på handboll, men det var först nu när EM drog igång som jag insåg hur mycket jag saknat att titta på det!

HEJA SVERIGE!

Uppdatering efter Sverige - Spanien-matchen: Den hjärtklappning jag hade under matchens slutminuter var på gränsen till oroväckande. När Jonas Källman slungade in det vinnande målet i matchens slutsekund ställde jag mig upp i rummet, knöt händerna, och väste mitt av-hänsyn-till-grannar anpassade YEEESSS ändå nerifrån tårna.

Bild från Aftonbladet.se

Sömnlös

2008-01-21T07:08:00.000+02:00

Under lovet lyckades jag vända på dygnet. Rejält. Jag har länge vetat att jag måste göra något åt det innan skolan börjar, och jag hoppades att min natt med två timmars sömn, mellan torsdag och fredag, skulle göra susen. Tji fick jag. På fredagkvällen/natten när det var dags att sova hade jag varit uppe i 21 timmar, och var mentalt utmattad efter allt pluggande. Jag somnar runt midnatt, men vaknar igen ungefär klockan ett - klarvaken.
Klockan hann bli halv åtta på morgonen innan jag kunde somna om.
Resultatet blev katastrofalt: Jag sover till klockan halv fem på eftermiddan. Jag stiger upp lagom till middag hos Jenny, och kommer till natten i säng runt fyra kanske. Somnar mot all förmodan ganska fort och sover till klockan 15:00 dagen därpå (idag).
Klockan är nu strax efter sex, måndag morgon. Vid halv två inatt gick jag hem till Jenny för att sova. Vi snackade till kanske halv fyra, innan Jenny somnade. Jag låg sömnlös kvar i sängen fram till klockan sex när jag bestämde mig för att gå hem. Om exakt fyra timmar har jag föreläsning i skolan, och uppriktigt talat börjar jag bli väldigt less på att ligga vaken och stirra i taket.

Suck...

2008-01-18T15:56:00.000+02:00

Ganska nyligen hemkommen från tentan på sista delkursen i litteraturvetenskap A: det gick inte alls bra. Tentan var inte skriven av läraren jag haft, så det var frågor vi inte fördjupat oss i alls på seminarierna. Snopet.

Har varit uppe sen två inatt och går nu på sparlåga och Euroshoppers sorgliga Red Bull-imitation.

Suck.

Tenta

2008-01-16T23:02:00.000+02:00

I övermorgon ska jag skriva tenta. Allt från John Donne och Aphra Behn till Goethe, Sterne och Bellman. Jag har att göra.

Planeringshelgen inför STUH (stiftsungdomshelg) gick bra, och jag klurar för fullt på skrivövningar jag vill ha med på skrivarverkstaden jag ska hålla i. Förslag?

Första intryck

2008-01-09T19:41:00.000+02:00

Det är intressant hur mycket det första intrycket spelar roll, och hur mycket information vi tror oss kunna avläsa med bara en blick. Det väcker lite tankar inför stiftsungdomshelgen jag ska vara med och hålla i om några veckor. Temat är "Alla är vi ett", och syftet med helgen är att belysa det som förenar oss som människor, inte vad som åtskiljer oss. Den här filmsnutten är ett bevis på hur snabba vi alla är på att döma.

Nästa varv - A new beginning

2008-01-06T22:13:00.000+02:00

Så var det 2008 helt plötsligt. 2007 gick väldigt fort, och kan ha varit ett av de roligaste - om än mest turbulenta - åren i mitt liv.

Januari 2007 var full av nyheter: flytt till Åsa folkhögskola och den snubblande övergången från ett gammalt förhållande till ett nytt. Fjärilar stora som fladdermöss i magen, och bilder av ett vinterlandskap utan för min lilla skrivarlyas fönster.

Februari. Jenny och jag blev tillsammans "på riktigt", och Åsa blev "hemma", inte "borta". Den fiktive karaktären "Didrik Mörck" gjorde entré i mitt liv, och föblev min svårmodige följeslagare under vårterminens gång.

Mars innebar en underbar resa till Tokyo med mamma. Att få möta våren under nyutslagna körsbärsträd på andra sidan jordklotet var helt fantastiskt, och jag hoppas verkligen att jag får göra det igen någon gång. "When you were young" av The Killers spelades på repeat på iPoden, och jag kan fortfarande inte höra den låten utan att - när jag sluter ögonen - se Asakusas skyskrapehotell (utsikten från vårt rum i Tokyo, och det första och sista jag såg varje dag).

April och Maj förde våren även till Sverige, och den dagliga promenaden runt "Getrundan" i närheten av Åsa satte igång tankarna inför hösten: studier i Uppsala? Valborg i Uppsala hos Jenny gav mersmak och anmälan till litteraturvetenskap A gjordes. Jennys mamma fyllde 50, och jag fick möta hela klanen Bergman...

I Juni gav vi oss av, Edward, Magnus och jag, ut på våra livs största äventyr hittills. Den 10:e Juni lyfte våra plan från Arlanda, och ett halft dygn senare möttes vi i San Francisco. Det är svårt att beskriva hur det känns att tänka tillbaka på de där första dygnen i USA. Hela äventyret kändes fortfarande så overkligt, och egentligen hade vi ingen större koll på någonting - utan hjälp från mina amerikanska släktingar hade vi aldrig lyckats få tag på den bil som tog oss tvärs över kontinenten, och resan hade sett totalt annorlunda ut.

Juli var en tid full av vidsträckta landskap, oändliga motorvägar, gitarrköp, svettiga storstäder, svettiga byhålor, och en omtumlande sista vecka i Amerika. Hemkomsten till Sverige var bitterljuv: vi längtade alla hem, mer eller mindre, men efter sju veckors resande hade vi insett hur mycket vi INTE hunnit se.

Augusti flög förbi på grund av flytt till Uppsala, sommardagar vid vattnet, och en eventuell magkatarr. (För) många bollar i luften?

September - första hela månaden i Uppsala. Ny klass, nytt "hemma", ny stad. Vokabuläret utökades med uttryck som "gasque", "anapest" och "akademisk kvart". Snurrigt men härligt.

Hösmånaderna Oktober och November flög förbi de också. Hemma på rummet seglade jag med histnande fart genom litteraturhistorien med korta nedslag här och där, och Aiskylos, Vergilius, Sturlasson, och Shakespeare brottades alla bakom ögonen på mig. Mörkret kröp sig sakta med säkert över Sverige. Med blicken fäst på det annalkande julfirandet snubblade jag vidare mot årets sista månad.

December. December har varit en månad av eftertanke, nostalgi, melankoli, och julmat. Det kändes konstigt på nåt sätt att komma till slutet av ett så händelserikt år, utan andra planer för våren än att studierna fortsätter. Sen hösten 2006 har jag hela tiden haft stora livsförändringar att blicka fram emot: Åsa, Tokyo-resan, USA-resan, flytten till Uppsala och Jenny. 2008 håller än så länge inga äventyr för mig, och... det tynger mig.

Nåväl. Det är ett nytt år och vi går mot ljusare tider. Kanske lyckas jag ta tag i skrivandet av Romanen? Kanske vinner jag på Triss och flyttar till Västindien? Kanske blir 2008 en början på något underbart?

2007 (klicka för bilder)

Hemresa

2007-12-20T14:55:00.001+02:00

Ja, så var min första termin i Uppsala avklarad! Jag måste erkänna att det känns lite konstigt att se staden tömmas på studenter inför jul. Nåväl.

Nu ska jag duscha och packa, och sen ska jag åka hem till Stockholm för julfirande, häng med familjen och vännerna, och antagligen en hel del annat. Update kommer...

Sista dagen i skolan / Död åt Alitalia

2007-12-18T23:27:00.001+02:00

Det är sista dagen i skolan imorn, och sista lektionen i litteraturvetenskap A. Visserligen har vi tenta på den här delkursen den 11:e januari, men det är ju EEEEVIGHETER tills dess!

På grundskolan och gymnasiet var julavslutningen en stor händelse. Det sjöngs, spelades och människor grät till och med ibland inför tanken på att inte få se sina klasskompisar på flera veckor. Yup, those were the days. Det skulle förvåna mig oerhört om morgondagen bjöd på något annat än en vanlig lektion. Hoppas folk säger hej då.

Idag är det den 18:e december, och det är sex dagar kvar till julafton. Än så länge har julstämningen i mitt sinne lyst med sin frånvaro; antagligen för att jag inte pyntat mitt rum, köpt några julklappar, eller ens varit nere på sta'n och tittat på julskyltningen.

Dagens långfinger går till Alitalia, som schabblat så att min syster i skrivande stund befinner sig i Milano (tror vi - övriga familjen alltså). Hennes plan från Kairo till Milano var försenat så hon visste redan när hon lyfte att hon skulle missa sin anslutning till Stockholm, men Alitalia hade lovat att hon skulle få övernatta på hotell, alternativt ta ett annat plan som mellanlandar i Köpenhamn. Väl framme togs dock båda löftena tillbaka, och vad som hände sen vet vi inte. Kanske sitter Hanna i nån soffa på flygplatsen i Milano hela natten för att sedan KANSKE få flyga hem imorn: Alitalia meddelade obekymrat att hennes biljett inte gäller imorn... FIXA DET DÅ ERA SLARVIGA JÄVLAR!

Middag hos Kickan

2007-12-15T21:25:00.000+02:00

Igår var jag på middag hos min faster Kickan. Större delen av släkten var samlad, och vi klämde alla in oss runt köksbordet där vi avnjöt en god köttgryta. Efter maten diskuterade pappa, min farbror och min kusin den historisk-politiska utvecklingen på Arabiska halvön. Rafflande.

Ett relativt nytt inslag i släktbilden är småbarnen, som igår representerades av mina kusinbarn Amanda, Saga och Sofia, och högljutt bidrog till feststämningen. Höll ögonen öppna efter "Cirkus Barvaeus" som om några år kanske syns uppträda i en folkpark nära dig (med nummer som: "Persikopackning - Hur många persikor får Saga plats med i munnen samtidigt?", "Arga leken Deluxe - Sofia Barvaeus antar alla utmaningar från publiken", och självklart "Stå på pappas huvud - Ett konststycke med balansvirtuosen Amanda Barvaeus, och hennes far Johan").

Amanda och pappa Johan

Saga med hennes farbrors flickvän Maria

Sofia med mamma Mirka

Jag är nu tillbaka i Uppsala och ägnar mig åt läsningen av Goethes "Den unge Werthers lidanden", så om någon känner för att diskutera den historisk-politiska utvecklingen på Arabiska halvön, är det bara att ringa. Verkligen.

Sov gott Lill-Nisse

2007-12-15T21:13:00.000+02:00

Lill-Nisse föddes i somras och vi i familjen märkte tidigt att han inte var som sina syskon. Han satt mest för sig själv, och körde så att säga sitt eget race. Dessutom var han väldigt mycket mindre än de andra valparna...

Alla hans bröder och systrar såldes, men Lill-Nisse blev kvar hemma i Spånga. Det var mysigt att ha honom springande runt fötterna, men trots att veckorna gick växte han inte mycket, varken på höjden eller på bredden, och vi misstänkte att han var dvärg. Hans fysik var dock inte det enda som verkade underutvecklat, tyvärr.

För ett kort tag sen beslutade pappa att det inte gick att ha kvar Lillen. Han blev inte rumsren, gick inte upp i vikt, och var mycket svårare att lämna ensam än sina föräldrar, Nisse och Lisa. En veterinärtid bokades.

Nu vilar Lill-Nisse under ett träd på tomten. Vi tackar för den tid vi fick med dig Lillen, och är övertygade om att du har det bra i hundhimlen. Vi ses.

Mera sjuk...

2007-12-14T00:53:00.000+02:00

Idag var första Luciadagen på nästan tio år som jag inte sjungit i någon sorts Luciatåg. Förra året lussade mina kollegor och jag på Friskis&Svettis julfest, och dessförrinnan har jag alltid haft skolkörer att ägna mig åt. Det känns lite tråkigt faktiskt. Som tur var lussades det på GH:s luccegasque i fredags, så jag får försöka hålla tillgodo med det.

Tanken var att jag skulle åka till Stockholm idag och delta i en undersökning om chips. Tyvärr kände jag redan när jag vaknade att jag inte skulle vara i skick att bege mig ut på äventyr, så jag fick ringa och lämna återbud (bye bye 400 lättförtjänta kronor). Hälsan före allt...eller?

Hur har då Luciadagen förflutit? Ja, jag har legat i sängen och hostat över en bok, suttit i soffan och hostat till "Vänner", och suttit här och hostat i tangentbordet. Sammanfattningsvis en ganska superkass dag alltså. Klockan är nu två minuter över midnatt, och jag inser till min krassa förskräckelse att jag missat ett väsentligt inslag i Luciadagen - mat. Bäst jag gör mig en nattmacka. Förlåt, frukost/lunch/middag/nattmacka, ska det vara.

Hmm, har jag nåt bröd hemma..?

Sjuk!

2007-12-12T15:39:00.001+02:00

De senaste dagarna har jag legat hemma sjuk, och har som tur var inte haft några lektioner. Dock fick jag ringa och avboka det jobbpass jag skulle arbetat på GH i måndags, och igår missade jag personalfesten på GH. Det känner inte speciellt jobbigt dock, i alla fall inte i jämförelse med halsont, hosta, rinnig näsa, och allmän kroppsvärk.

Idag har jag dock varit i skolan (trots att jag fortfarande känner mig sjuk), och till min förfäran fick jag veta att jag - utöver dagens avklarade seminarium - har en föreläsning klockan 15:15. Jag kunde inte vara mindre upplagd...

Sent, sent...

2007-12-09T06:17:00.000+02:00

Klockan är tjugo över fem och jag FATTAR inte vad jag gör uppe.

Jag jobbade på GH idag: mellan 16 och 23 stod jag i köket och hjälpte kvällens tillförordnade köksmästare, Nadja, med diverse husliga ting. Jag måste VERKLIGEN börja tillbringa mer tid i mitt eget kök...

Att lära sig:

Göra vinegrette (ha koll på förhållandet vinäger - olja)
Hacka lök på ett snabbt och effektivt sätt, utan att hugga av sig några fingrar
Välja köksskor som inte ger en nageltrång (gick INTE bra idag)
Uppläggning av mat på uppläggningsfat (gärna så att det ser aptitligt ut)

Maten blev i alla fall jättegod (kanske för att jag inte deltog speciellt mycket i tillagningen); det är inte varje dag man får en personalmåltid bestånde av ugnslagad kyckling med vitlök- och parmesansås, ugnslagad fläskfilé (marinerad), svamprisotto, tagiatelli med sparris, samt pressad potatis med äggulor, kryddor och tryffelsås... Mumma!

PS: När jag kom hem från GH hade Jenny städat hela mitt rum. Det är lustigt att något så vardagligt som ett städat rum kan få en så positiv inverkan på humöret; tusen tack älskling!

Luccegasque

2007-12-08T04:15:00.000+02:00

Haha, okej, inledingsvis kan jag meddela att årsfinalen i karaoke gick åt skogen; jag sjöng illa, och jag var inte alls bra på något sätt. Låt oss glömma det.

Ikväll var Jenny och jag på Luccegasque, och det var verkligen 360 välspenderade kronor! Årets första julbord visade sig vara utsökt gott, och dansen därefter var ett underbart avslut på en lyckad kväll. På vägen hem från festen diksuterade Jenny och jag huruvida de jag dansat med visste att jag bara låtsades att jag kunde dansa, eller om de faktiskt tyckte att jag var en bra dansör. Jag tror på alternativ två, men åsikterna går isär.

Nåväl - klockan är 03:20, och jag MÅSTE sova. Godnatt världen!

Karaokefinal & annat

2007-12-05T01:12:00.000+02:00

Okej, jag är nu officiellt opeppad inför årsfinalen i karaoke på Etage imorn. Tanken på att behöva tävla mot Jenny är föga lockande, mest för att inget reslutat vore speciellt lyckat: går det bättre för henne än för mig blir jag sur, och går det bättre för mig blir hon sur. En typisk "catch 22"-situation alltså. Det ska bli intressant - om än något obekvämt - att se hur saker och ting artar sig...

På fredag ska Jenny och jag på Luccegasque på GH (förutsatt att vi fortfarande pratar med varandra), och det ska bli jättekul! GH sägs ha Uppsalas bästa julbord, så tänkte börja fasta på redan på torsdag morgon; om vi inte rullar hem när vi ätit har vi gjort något fel. Eller?

Idag blev jag uppringd av ett marknadsundersökningsföretag som undrade om jag ville ställa upp i en undersökning på Luciakvällen, och jag tackade ja: 400 kr bjuder de för just MIN åsikt om...

Ja, det berättar jag senare.

Tack!

2007-11-30T22:41:00.000+02:00

Tack Jenny, Jakop och Johan (det är nåt visst med J-namn helt enkelt) som faktiskt kommenterar sporadiskt och ger mig en anledning att försöka hålla igång den här bloggen! Mor och far: jag vet att ni läser, men det vore trevligt med lite respons någon gång ibland. Ni vet respons; sånt ni skriver på ert andra barns blogg..?

Roligt i vinternatten: http://www.pbfcomics.com

PUST!

2007-11-29T21:57:00.001+02:00

Ojojoj, vilka dagar jag haft!

I tisdags jobbade jag för första gången i puben på GH-nation. Klockan 17:00 dök jag upp, klädde om, och fick en snabbkurs i vad pubarbetet omfattar. Det finns, i runda slängar, två miljarder olika ölsorter och lika många sorters glas (de flesta öler ska ha ett speciellt glas. Såklart).
Det blev en rolig, om än något vinglig, start på nationsarbeteskarriären, men jag blev grym på att sno ihop hamburgare och välja fel glas till de öl jag sålde. Nytt rekord antagligen.
Hur som helst satt jag kvar en stund efter att vi stängt och städat (02:00), och snackade med min mentor för kvällen, Rafael, och Therese (som återkommer senare i detta inlägg).
Klockan blev en del.

Igår morse steg jag pigg som en napalmbombad sengångare upp ur sängen och hängav mig åt studierna. Klockan elva träffade jag mina klasskompisar på skolan, och mellan tolv och två hade vi en intressant seminarium behandlande "Oroonoko" av Aphra Behm, och "Paradise Lost" av John Milton.
Efter skolan promenerade jag hem med avsikten att ta en tupplur innan kvällens arbetspass på nationen, men jag fastnade istället framför datorn och en intressant dokumentär (när filmen är slut kan man välja nästa avsnitt av dokumentären i listan av filmsnuttar som dyker upp):

Alltså: det blev ingen sömn, och 17:00 infann jag mig på nationen för ytterligare en kvälls stärkande arbete, denna gång som servisplockare (dvs. den lilla svettiga slaven som springer runt och plockar tomma ölglas). Dessvärre uppstod en smärre kris i baren: det fanns alldeles för få ölglas. Detta resulterade i att jag sprang upp och ned mellan baren och köket typ (och jag överdriver antagligen inte) 762 gånger, för att lämna smutsiga glas till diskare, och hämta ned rena. Ovanpå detta ansvarade jag för att matbeställningarna i baren kom till köket, och de färdiglagade maträtterna nådde de som beställt dem. Ovanpå DETTA fick jag hoppa in i baren och sälja öl åt höger och vänster.
Varannan onsdag är det rockklubb på GH. Igår var det rockklubb, och 90% av alla klubbens besökare var svartklädda.
När klockan äntligen blivit 01:00, och packet förpassades till gatans slask, var det dags för oss att städa. Avfärd från GH? 02:15. Med trötta fötter.

Idag, torsdag, har jag inte sett solen. Jag vaknade sent, sov lite till, och gjorde mig sedan iordning för kvällens Landskap (ett möte för alla nationens medlemmar där man beslutar en massa saker, bl.a. vilka som får bli klubbverkare). 18:00 var jag på nationen, och Landksapet satte igång 18:12. Det var ganska tråkigt, men jag blev utnämnd till biträdande barmästare för vårterminen 2008! Barmästare blev Therese (som jag träffade i tisdags), så det blir vårt gemensamma ansvar att ha koll på baren på klubbar, lördagsrestaurangen, söndagsbrunchen (nej, baren säljer inte återställare, utan har hand om betalningen för maten). Det kommer bli slitigt, men kul. En termin ska man väl palla.

Sammanfattningsvis: Jag är framröstad biträdande barmästare, på nytt ett steg in i arbetslivet (på nation visserligen, men jobb är jobb), och trött i benen. Nu ska jag läsa Cervantes. Yessss.

Länge leve Högland!

2007-11-27T15:22:00.000+02:00

Tack vare påtryckningar från elever, lärare och föräldrar, har utbildningsförvaltningen låtit meddela att Högland blir kvar. Spännande att se hur mycket man kan åstadkomma bara man engagerar sig...

Ojojoj!

2007-11-27T02:54:00.000+02:00

Klockan är mycket, men DET RÖR PÅ SIG:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=719244

Läste om det på Facebook, och tyckte väl att det var en sådär idé, men det skapade uppmärksamhet.

Ur askan i elden..?

2007-11-27T02:15:00.000+02:00

Den gångna helgen tillbringades på Åsa Folkhögskola tillsammans med grabbarna grus, och diverse annat löst folk. Det var mysigt, men hade varit ännu mysigare om jag inte tagit ut mig så på fredagens fest (tema rock); jag var klart sliten både dagen efter, och dagen därpå. Det kan ha berott på Magnus nattliga uppmuntran i form av diverse snarkningsserenader och djuplodande sömnprat, som koneskvent höll min egen sömn borta: "Vad är detta..? Det här är vatten!", och "Hjälpa... Hjälpa henne där." Intressant.

Anton, rockig som en grillad iller

Veckan som kommer är tämligen hård den också: Imorgon tisdag (okej, okej, senare IDAG) ska jag jobba i baren på GH nation mellan 17:00 och 02:00. Klockan 11:00 på onsdag ska jag vara i skolan för lektion. 18:00 senare samma dag är det mera jobb på GH som gäller, även denna gång till 02:00. På torsdagen - tolv timmar efter att jag slutar jobba - ska jag infinna mig utanför Stadshuset i Stockholm för demonstration mot nedläggningen av Höglandsskolans gymnasium.

Life as we know it. Ain't it sweet?

PS: Som plåster på såren (läs: grovsalt i ögat) har jag dessutom fått veta att alla klubbverkare jobbar nyårsafton och Valborg. Hela kvällen. Yay.

Klubbverkare och annat...

2007-11-23T01:52:00.000+02:00

Som det ser ut kommer jag vara biträdande barmästare i baren på GH-nation till våren. Sammanfattningsvis går det ut på att vara mini-boss i baren (under barmästaren), samt att sköta inventeringen av dricka (halvrafflande). Valet av klubbmästare sker på nästa landskap, dvs. nationsmöte, men då jag är den ende nominerade för just biträdande barmästare, ser det onekligen ljust ut!

Imorn reser jag till Åsa Folkhögskola och hälsar på Anton. Förhoppningvis blir det fest, musik, och kära återseenden, men utöver det har vi en räddningsaktion att planera: Höglandskolans gymnasium - för alltid i mitt hjärta - hotas av nedläggning. Aktion!

SKRIV PÅ PROTESTLISTAN HÄR!

"The impossible is possible tonight" - tSP

2007-11-21T16:48:00.000+02:00

Ikväll ska det alltså ske: Hemtentan ska skrivas färdigt och Sverige ska till fotbolls EM 2008. Jag kan dessvärre inte bestämma mig för vem/vilka jag har MINST tilltro till: mig själv och min oförmåga att ta mig i kragen, eller svenska fotbollslandslaget och deras förmåga att falla för trycket.

Klockan kvart över sex ikväll ska jag infinna mig på GH nation för att intervjuas inför eventuellt klubbverkarengagemang till våren (en klubbverkare är någon som på något sätt deltar aktivt i arrangerandet av allehanda aktiviteter på nationen: bartenders, cafévärdar, klubbarrangörer osv.). Det är något oklart om det är en intervju i den bemärkelsen att man kan bli avfärdad om man inte gör bra ifrån sig på den, eller om det är en intervju för att bättre lära känna de som visat intresse för klubbverkarposterna... Vid sjusnåret ikväll vet jag svaret.

I väntan på Godot, njut av "Tonight, tonight" med the Smashing Pumpkins.

PS: Klockan är 16:00 och det är svart ute. Hur går man i ide?

Going home

2007-11-17T15:25:00.000+02:00

Snart är det avfärd till Stockholm för pojk-gos med Edward och Magnus: TV-spel, folköl och fotbollstitt - KOM IGEN SVERIGE!

Hemtentamen

2007-11-16T00:30:00.000+02:00

Jag har tilldelats ytterligare en hemtenta, och det är allt jag kommer säga om DET tills den är klar.

Frågorna i en litteraturvetares liv är många:

Vem skrev Shakespeares pjäser egentligen?
Varför luktade Njal fisk?
Vem är biskop Turpin?
Vad är en "kenning"?
Hur såg Dantes Beatrice ut?
Vem lärde de fornsvenska balladdiktarna stava?!
Vad fick jag för betyg i delkurs två?
Hur dog dinosaurierna?

...och vad hände egentligen med Det Onda Pappret??

Om du tror dig ha svaret på någon eller alla av dessa frågor, kommentera gärna.

Many roads to wander

2007-11-13T01:10:00.000+02:00

Min närmaste framtid är påfallande oklar: Jag kan inte bestämma mig för om jag ska åka hem till Stockholm på onsdag, på fredag, eller om en vecka (jaja, "dagens i-landsproblem", jag VET).

Det som talar FÖR att åka hem på onsdag är att jag då kan gå och titta på mina vänner i A.N.N.A. när de spelar på Riddarkällaren samma kväll. Det som talar emot onsdag är a) att jag kanske ska dricka öl med klassen den kvällen, och b) att jag har lektion på fredag. Fredagslektionen är dock inte speciellt viktig i det långa loppet och då jag hittills inte missat ett enda seminarium under hösten känner jag att jag skulle kunna kosta på mig att frånvara en enda gång. Kanske.

Å andra sidan: Åker jag hem på fredag missar jag visserligen A.N.N.A., men får mysa med klassen OCH vara en duktig pojke (gå på seminariet). Låter bra, non?

Hur som helst måste jag vara i Stockholm på måndag då jag ska delta i ett planeringsmöte inför STUH - STift Ungdoms Helg - som jag ska delta i en helg i januari. Det blir mitt första framträdande i kyrkans ungdomsvärld sen konfirmationen (typ i alla fall), och det är lite pirrigt. Det blir nog bra dock.

Låten "America" av Simon & Garfunkel spelas just nu på datorn. Otroligt bra låt som för tankarna till Det Stora Äventyret...

Minusgrader

2007-11-10T23:52:00.000+02:00

...jag kom precis hem från krogen där jag druckit öl med Evelina och Britta från min klass. De skulle ut och dansa, men ett svårplacerat svårmod har förföljt mig hela dagen, så jag tackade för mig och gick hem. Nu sitter jag här vid datorn och misstänker att gjort fel.

Alone again.

Ymer är en isbrytare

2007-11-10T01:56:00.000+02:00

Klockan är nu 00:57, och jag önskar att jag vore nedbäddad i min säng, sovandes. Dock är så inte fallet. Fallet är som sådant: Vi har suttit i Jennys korridor och frågat varandra MIG-frågor (MIG = Mobile Intelligence Games, dvs. frågesport) och druckit lite öl.

Det är fredag, och årets första egentliga snötäcke har lagt sig över världen utanför fönstret. Jenny och hennes mor sover i Jennys rum vilket resulterat i att jag - för första gången på osannolikt länge - kommer sova ensam i mitt rum inatt. Jag kan inte säga att jag ser fram emot att vara den enda värmekällan under täcket, men å andra sidan börjar jag bli bortskämd. Nåväl.

Nu när mörkret lagt sig över Sverige, och snön börjar göra detsamma, känner man verkligen att julen är på väg. Jag kan knappt vänta tills dess att glöggdoften sänker sig över korridorsköket och julklappsbestyren påbörjas, för att inte tala om längtan efter ljusen i fönstren. Även om jag kan drömma mig bort till soliga platser och sommarens äventyr (säg i USA..?) så känns det som att jag behöver få uppleva vinterns mörker och kyla innan jag på riktigt kan be om sommar igen.

Hmm, det här blev ju ett ganska innehållslöst blogginlägg, men å andra sidan (för att citera min gode faders dagbok): Det här är en av alla dessa dagar som utgör livet.

En av alla dessa dagar som utgör livet.

Dante

2007-11-06T23:15:00.000+02:00

Dante var en kärlekskrank typ. Bättre sällskap kan man önska sig.

Det är ju ändå tisdagkväll.

Imorn ska vi gå hem till Esmeralda efter skolan och fira hennes 19-årsdag. Därefter ryktas det om att det vankas öl på någon nationspub... Bit i den du Dante.

Hemresa vs. spleen

2007-11-04T20:24:00.000+02:00

Det börjar bli besvärligt att avgöra vad som egentligen är "hemma" och vad som är "borta".

Hur som helst åkte jag till Stockholm i fredags. Anton och jag tog tåget hem på fredag eftermiddag. När vi steg på bussen som skulle föra oss sista sträckan hem upplevde vi något som utlöst en väldigt spleen hos mig: framför oss i kön stod en liten tjej, 14 -15 år, iklädd indiepanda-utstyrsel komplett med vingar och tiara. När hon skulle stiga på bussen hörde jag röster från busskuren bakom mig. Två tjejer i 14 -15-årsåldern - typiska "coola tjejer" från högstadietiden - stod och sa "Åh, jag hatar mitt liv!", "Åh, det är så synd om mig, jag måste skära mig i handlederna". Först när jag själv steg på bussen gick det upp för mig att de aktivt mobbade den lilla emotjejen framför mig. Jag blev så jäkla förbannad och önskade att jag haft möjlighet att hoppa av bussen och läxa upp mobbarna. Den lilla emotjejen satt bakom Anton och mig på bussen, så vi kunde inte prata om det vi båda bevittnat (av hänsyn till henne). När hon steg av kläckte jag dock ur mig: "Fy fan vad arg jag blir! Vid 21 års ålder känner jag att jag hade haft nog med råg i ryggen för att säga till de där tjejerna! Hmm. Man borde kanske ha sagt till emotjejen att 'du får klä dig som du vill' eller 'bry dig inte om dem', men... Jag vet inte. Det skulle ha känts konstigt. Det är väl nåt kulturellt". Det är väl nåt kulturellt. Försökte jag verkligen hävda att min oförmåga att visa förståelse och sympati för en annan människa berodde på "nåt kulturellt" snarare än att jag skulle tyckt att det var pinsamt? Skulle inte ett värmande ord betytt så oerhört mycket mer för den lilla tjejen än det skulle kostat mig att säga det? Jag blir så ledsen när jag inser hur fega människor är. Hur feg JAG är.

Jag vill tro mer om mig själv. Jag vill tro att jag inte är personen som tittar bort.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1081275.ab

Roland och Oliver

2007-11-01T17:34:00.000+02:00

~Roland, Markgreve av Bretagne, och dennes vapendragare Oliver~
se: Rolandssången

Framtidsångest...

2007-10-30T19:07:00.000+02:00

Usch, jag är inne i en lite knasig period just nu: visserligen har jag jättekul med mina nya klasskompisar, och livet i Uppsala leker, men jag känner ändå en viss ångest inför framtiden.

Det hela började med att jag fick för mig att jag skulle kunna tänka mig att bli psykolog. Jag är OERHÖRT dålig på att sätta upp mål för mig själv, och brinner inte för något speciellt, så varje framtidsdröm är dyrbar. Tanken växte och växte, och jag kände att "ja, jag skulle verkligen kunna bli en BRA psykolog"... tills jag tittade på intagningssiffrorna på psykologprogrammet i Uppsala: 19, 8 i gymnasiebetyg. 2,0 på högskoleprovet. Mina betyg är alltså långtifrån tillräckliga för att kunna läsa psykologi.
...i Uppsala.

Nu sliter jag med tanken: ska jag läsa något annat i Uppsala eller ska jag plugga nånstans där mina betyg räcker för att ta mig in på psykologprogrammet? Jag VILL inte flytta från Uppsala, men å andra sidan vet jag inte vad jag ska plugga när jag är färdig med litteraturvetenskap A och B; jag vill inte bli en igendammad forskare på litteraturvetenskapliga intitutionen som undervisar studenter för att jag måste, inte för att jag vill.

Allting vore så himla mycket lättare om jag bara kunde brinna för något. Jag skulle bli en jäkligt bra politiker om jag bara kunde finna en gnutta övertygelse. En liten gnutta - är det så mycket begärt?

Tentafirande!

2007-10-27T22:04:00.000+03:00

Natten mellan torsdag och fredag tillbringade jag framför datorn med min älskade hemtenta. Som sällskap hade jag Kristina i min klass, som pga. diverse omständigheter var tvungen att skriva hela sitt arbete sista natten. Var och en skrev hemma hos sig, men tack vare MSN kunde vi fråga varandra relevanta saker som "tog du upp våldtäkten av Dina?", "vilken var kung Oidipus' hamartia?" och "vem är Molok?!". När natten var gammal nog att kalla sig dag gav jag upp och knöt mig några timmar, för att sedan stiga upp och avsluta skrivandet.

När jag lämnat in uppsatsen och gjort de inför kvällen nödvändiga inköpen, mötte jag upp med Per från klassen, och gemensamt gick vi hem till mig. Efter en stund anslöt sig Evelina och Johan - festen var igång.

Fler och fler droppade in allteftersom, och TV-spelet gick stundtals varmt med Guitar Hero och Buzz. Efterhand förflyttades festandet från mitt rum ut till köket, för vilket jag var väldigt tacksam för dagen efter.

Festen pågick fram till någon gång efter midnatt (kom ihåg att vi som satte igång först började festan redan före klockan 18:00), och måste beskrivas som lyckad. Min kortlek kommer aldrig vara densamma igen, och jag fick veta mer om vissa människor än jag skulle bedömt vara nödvändigt, men det är ett lågt pris att betala för lite groende gemenskapskänslor!

Tentafirande

Torsdagsunderhållning Uppsala-style

2007-10-25T20:30:00.000+03:00

Hemtentamen kurs A2 HT 07

1. Beskriv kortfattat (max en sida) förhållandet mellan Dionysoskulten och det grekiska dramats framväxt.
2. Hur är sådana kvinnogestalter som Klytemnestra, Antigone och Medea möjliga inom ramen för det attiska dramats patriarkala ram (samhälle, värderingar)? (en sida)
3. Biblisk sexualsyn: Genesis, Leviticum och Paulus. (1-2 sid)
4. Välj två av följande uppgifter och skriv c:a två sid. om vardera.
A. Belys förhållandet mellan gudar och människor hos Homeros och de stora tragöderna.
B. Analysera en av de fyra lästa tragedierna.
C. Lysistrate. Analysera pjäsen.
D. Homerisk stil.
E. Andromache, Kalypso, Nausikaa och Arete. Kvinnans roll hos Homeros.
F. Presentera en romare utgående från någon av dennes verk.
G. Den klassiska retoriken. Historik och karaktäristika (genrer, partes, etc).

Dagens tankeställare...

2007-10-25T01:29:00.000+03:00

Bröllop och karaoke med mina gubbar

2007-10-21T21:15:00.000+03:00

Igår, lördag, återvände jag till Stockholm över en dag och natt för att gå på bröllop och träffa Edward och Magnus. De som gifte sig var Ida och Robert, vänner till mig som jag träffat genom min ex-flickvän (som för övrigt var på bröllopet; det gick jättebra dock). Ceremonin var vacker och full av musik, och som gäst kunde man inte annat än känna hur tron på kärleken växte sig än starkare.

Vigseln ägde rum i Ekerö kyrka, en jättesöt liten kyrka vid vattnet.

Efter vigseln tog jag mig hem till Magnus, och gemensamt anskaffade vi mat på ICA. Edward gjorde oss sällskap till middagen och, dessförrinnan, bastu. När vi var mätta och belåtna, och dessutom en aning berusade, promenerade vi ned till det lokala karaoke-haket - Lilla Riviera! Det blev en kväll i skönsångens tecken med goda vänner, god öl, och de bästa av låtval.


	Lilla Riviera 2007-10-20

Till natten åkte jag in till Rådmansgatan och mammas lägenhet, där jag mötte upp med min Jenny. Mysigt!

Mys med klassen

2007-10-19T01:54:00.000+03:00

Igår... ehrm, i FÖRRGÅR, fick vi vår hemtenta av Ted Borg. För att "fira" detta var det beslutat att vi skulle träffas och umgås lite hemma hos Pernilla (det vill säga i samma korridor som Jenny bor i). Det blev klart trevligt, och vi gick varvet runt så alla fick berätta vad de hette och vad de gjort/planerar att göra i framtiden. Jag fick både en och annan överraskning; folk är inte alltid dem de ser ut att vara... *moll-ackord*.

De är mycket mer intressanta.

Mys med klassen

Ikarosvingar finnes

2007-10-15T01:59:00.001+03:00

Justja: Jag har köpt en jätteful damcykel också! 500 kronor kostade skönheten som är svart och klart nedgången. Nu när jag funnit mitt medel för frihet gäller det bara att inte cykla för nära solen.

El Toro på herrmiddag

2007-10-14T20:23:00.000+03:00

Herrmiddagen på GH nation i fredags var... intressant. Vi var två recentiorer (nyblivna universitetsstudenter) där, medan de övriga var gamla i gemet.

I brist på annan dräkt spökade jag ut mig till "El Toro", en egenhändigt påhittad hjälte var superkraft visade sig vara att kunna inmundiga förbluffande mängder alkohol utan att må dåligt för det. Dessvärre misslyckades jag med att dokumentera min dräkt, men förhoppningsvis dyker det upp bilder från någon annans kamera, och då meddelar jag detta.

Kvällen inleddes med förfest på Studentvägen 28, redan från klockan 14:00. Jag gick dock i skolan till 14:00, och anslöt först strax före 16:00. Synen som mötte mig var en intressant sådan:

Från vänster: Jokern, Sovjet-man (?), Clark Kent, Kapten Haddock, Bruce Banner och Wolverine

Förfesten pågick fram till strax före fem, och när det väl var dags för avtåg hade jag turen att få dela taxi med Hulken och Osama bin-Ladin (nu kommer väl CIA få upp ögonen för den här bloggen, när jag namngivit deras ärkenemesis).

Väl nere på nationen möttes vi av kvinnliga nationsmedlemmar utklädda till sjuksköterskor; temat de valt för kvällen var "sjukhus", och detta återkopplades till under hela tillställningen. Entrén var ett "väntrum" och vi ombads fylla i en "hälsodeklaration" till fördrinken.

Hulken dricker fördrink

Det som sedan följde - från ankomsten fram till middagen - var en sorts lekrunda med diverse stationer som i grund och botten gick ut på att supa de inte ont anande hjältarna under bordet (före middan: lite ostrategiskt kan tyckas).

Middan serverades på vita plastbrickor i sjukhusanda, men maten var utsökt. Jag tror aldrig jag hört så många tal och sånger på en och samma middag, vilket säger mycket för alla oss som gästat en uppsjö studentskivor.

Vid elva var det eftersläpp och superhjältarna fick sällskap av vanliga dödliga. En av dessa vanliga dödliga ställde mig den ypperliga frågan: "Var du på herrmiddan eller..?" Nej, trikåer och diverse läderattiraljer är min vanliga klubbklädsel. Såklart.

Strax före 04:00 begav jag mig hemöver, färdigdansad och förvånansvärt pigg och klar i huvudet. Avslutningsvis vill jag tillägna följande lista till mina föräldrar:

El Toros lista över intagen dryck (i kronologisk ordning)

Tre stor stark (på förfest)
Två välkomstdrinkar (något bubbel)
En shot vodka (vid inlämnandet av hälsodeklaration)
En till (vid "filmmusik"-stationen)
En drink (vid "hitta hjärnor i ett mörkt rum"-stationen)
En till (vid "måla det du ser inom dig"-stationen)
En GT (vid "ta dig loss ur tvångströjan"-stationen)
En öl (till middan)
En snaps (till middan)
En shot Jägermesiter (till middan; jag blev bjuden)
En kopp kaffe (för att orka med resten av kvällen)
Tre stor stark (på eftersläppet)
Två glas vatten (ett vanligt, och ett med Resorb vätskeersättning i. Dessa drack jag hemma hos Jenny, precis innan jag lyckligt somnade in i hennes säng)

Budskapet, alla barn, med denna lista, är:Det är hårt att vara ung i Uppsala!

Onsdag, ensam på rummet

2007-10-11T00:31:00.000+03:00

Jag sitter här vid datorn med min gitarr och en folköl och drömmer om romanen jag aldrig kommer avsluta och låtarna jag aldrig kommer lyckas skriva. Alla bokupplägg känns ooriginella, och ackorden faller platta i sin förutsägbara följd: Asus... hmm... Cadd9... E-moll. Ja, det låter ju PRECIS som alla andra låtar jag någonsin skrivit! Besvikelsen - Axel, 1 - 0.

För några veckor sen låg jag sömnlös i min säng och betraktade taket, när jag plötsligt fick en idé till en diktsamling. Jag blev helt till mig, tände lampan, och tecknade ned allt jag behövde komma ihåg. Det jag skrev var detta:

"Det som är borttappat för någon är upphittat för någon annan. (detta skrevs separat, som nyckelord inför framtida skrivande.)

Om det var mörkt på septemberhimlens valv, var det än mörkare under bokträdens suckande grenverk. Samson trampade på det lilla hårda och böjde sig ned för att plocka upp det. Det var en telefon, en Siemens. Han såg sig försiktigt omkring; allén och torget låg öde.
Natten slöt sig omkring honom när han stoppade ned telefonen i fickan och gick vidare.
Samsons Siemens, tänkte han, Samsons skatt.

Det luktade höst."

Det kan bli nåt. Det kommer bli nåt. Men vad?

Ted Borg och herrmiddag

2007-10-09T14:54:00.000+03:00

Alla "Varan-TV"-connaisseurer känner till Ted Borg; den förvirrade finlandssvenske forskaren vars historiska teorier kretsar kring sex och enbart sex. Hans teorier om att de gamla egyptierna spelade in porrfilm i pyramiderna, och att regalskeppet Wasa (förlåt - Noas ark!) var ett syndens näste för djur och besättningsmän, har inte fått allmänt genomslag, men jag har nu upptäckt något som ger Borg en extra dimension: han finns på riktigt! Min nuvarande lärare i litteraturvetenskapen är förvisso inte finlandssvensk, men i övrigt är likheten mellan Borg och honom skrämmande. Deras namn motsvarar varandra i antal bokstäver och fördelningen av dessa mellan för- och efternamn. De är båda aktiva vid Uppsala Universitet. Den mest uppenbara likheten är dock, självfallet, det sexualhistoriska intresset. Inte en lektion har förflutit utan att denne intressante (för han är väldigt intressant och underhållande att lyssna på) herre glidit in på myter om samlag och reflektioner kring fallossymbolen. Ett välkommet inslag i en annars ganska torr universitetsvärld. Länge leve Ted Borg!

Skrämmande likt. Skrämmande.

På fredag ska jag släppa alla hämningar och hänge mig åt Den Manliga Vänskapen. Det är nämligen herrmiddag på Gästrike Hälsinge nation. Temat är "superhjältar", och jag brottas fortfarande med problemet med kostym. Förhoppningsvis dyker något upp. Något manligt.

Jag borde läsa Homeros

2007-09-30T22:49:00.000+03:00

...men istället blir det tid för reflektion:
Oppositionen på uppsatsen gick åt helvete, av den enkla anledningen att jag fått för mig att den började klockan elva. Den började klockan tio. Som tur är fick jag VG på kursen ändå, men jag lyckades ju sabba totalt för de övriga i min oppositionsgrupp. DET är inget jag tänker göra om.

Månadsfinalen på karokehaket Etage gick bättre - en tjej vid namn Rebecka och jag gick vidare till årsfinal den femte december. Hon sjunger som en gudinna, så man ska väl vara tacksam att man får sjunga i sådant sällskap, även om det innebär att jag inte har någon som helst chans att vinna. Nåväl.

Jag kommer INTE bartendra på Bindefeldts fester. Inte för att bartenderkursen gick dåligt - tvärt om - men det är helt enkelt inte min grej. Nu vet man det!

Idag träffade jag redaktionen för Ghasetten, Gästrike-Hälsinge nationstidning, för att anmäla intresse som skribent. Det första jag fått i uppgift att skriva är två sidor om Ingmar Bergmans uppväxt på Trädgårdsgatan i Uppsala. Det känns halvinspirerande, men men. Alla torn börjar vid marken.

Lagerlöf, goda vänner, och saker som komma skall

2007-09-26T03:47:00.000+03:00

Nu är universitetlivet igång på riktigt: I förra veckan slet jag hund med första uppsatsinlämningen. Min uppgift var att jämföra Henrik Wivel och Birgitta Holms analys av Selma Lagerlöfs "En herrgårdssägen". Otroligt rafflande på alla sätt. Hur som helst blev den klar i tid till inlämningen i fredags, och jag kunde glatt promenera och möta min vapendragare Anton på stationen. Han tog en paus från sitt hektiska schema som trummis på Åsa folkhögskola, för vilket jag är mycket tacksam.

Fredagskvällen tillbringades på korridorsfest i Jennys hus, och det var trevligt OCH kul. Tänka sig! Innan festen träffades vi några stycken glada i min korridors kök, och jag har nu satt min plan - att bli accepterad som korridorsgranne, trots bristande intresse för matlagning och Gästriklands lokalpolitik - i rörelse.

Dagen efter var, som sig bör, mindre kul och fördrevs framför TV:n. Anton är bättre på "Guitar Hero II" på morgonen, jag är bättre på natten. Nu är det bevisat.

När söndagen kom begav sig Anton hemåt, och jag firade med att gå ut och ta en öl med en ny bekantskap: Evelina Rydeker från klassen. Det var trevligt, och ett bra avslut på en slitsam vecka.

Denna vecka bjuder på diverse höjdpunkter: Om åtta timmar ska jag opponera på en annan litteraturstuderandes uppsats, och därefter själv bli sågad. Senare på kvällen är det dock dags för karaoke på "Etage", där det är månadsfinal. Jenny, hennes korridorskompis Maria, och jag är alla uttagna, så det blir fajt med näbbar och klor. Wish me luck.

På torsdag ska jag gå en bartenderutbildning på Gästrike-Hälsinge nation, så vem vet: kanske ger jag upp mina studier för att ägna resten av mitt liv åt att blanda drinkar på Micke Bindefeldts fester? Time will tell...

The Phoenix Arisen

New York!

Svettigt värre

Hillsong

A New Arising

Dags att satsa på musiken?

Inlägg #100

"Eden Lake"

Juldagen aka. "julnatten"

JULAFTON!

De sista stapplande stegen mot frihet

Lagerkvist & jag

Luciatåg, ekonomi och två välkomna bokstäver

Trött

Robin Hood, var är du nu?

Ikaros

Möt...

Luciarepetitioner och International Buddy Programme

"I mean, COME ON" #2

Matematik-kalabalik eller "I mean, COME ON!"

Helgen v.48

SmDi, 'Efterklang' och ett grått Uppsala

Vinter och jobb

Marratechsession och "The International Barbour"

And from the ashes... A New Beginning

The Phoenix in hiding

Adios!

Joy to the World!

Uppsatsnatt

Champions League-final

TANDEN *mollackord*

Folktandvården

Morning has broken

Appdejt åvv the sitjuäjschån

Sommarvärme, Whalecastle, och MMORPG

Besök på Åsa, och planer inför hösten...

...nio timmar senare.

Högskoleprovet

Ett par klipp till...

Apropå evolution...

Evolutionsteorin vs. skapelseberättelsen

Hmm

The Boomking

Hemtenta... igen

Lortgrisar!

Snö utanför, sol inuti

Läsa, läsa, läsa

Ålandsvistelse!

Nattsudderi, nattsuddera

Sjuuuuuk

Stockholmsvistelse

Vårväder!

Hård helg & förkylning

Lästips från en nattsuddare

Yay!

The Phoenix reborn?

Afrika

STUH 2008

EM-förlust, Frankenstein och avfärd till Graninge

HANDBOLL!

Sömnlös

Suck...

Tenta

Första intryck

Nästa varv - A new beginning

Hemresa

Sista dagen i skolan / Död åt Alitalia

Middag hos Kickan

Sov gott Lill-Nisse

Mera sjuk...

Sjuk!

Sent, sent...

Luccegasque

Karaokefinal & annat

Tack!

PUST!

Länge leve Högland!

Ojojoj!

Ur askan i elden..?

Klubbverkare och annat...

TANDEN mollackord